My Tusculum och trädgården vid sundet

Tack solen för att du kom åter till vår västliga kust efter en till synes ovanligt molnig, regnig och blåsig sommar. Nu låter du dina strålar spridas över min trädgård och mitt Tusculum igen och jag tar tacksamt emot. Mina rosor återhämtade sig aldrig efter skyfallen, utom den underbara buskrosen jag fick av Mary och Eddie på Tomtens Krukmakeri och trädgård. http://www.tomtenskrukmakeri.se

När jag fick den var den bara en rak liten rotstump på tio centimeter och nu andra sommaren blommar den med de allra ljuvligaste doftande ljust rosalila blommor. Är det någon som vet vad denna buskros heter?

Min Louise Bugnet är en annan tålig pärla som remonterar gång på gång om jag bara klipper bort vissna blomknoppar.

Det finns mycket att glädjas åt i min trädgård. Sommaren har varit ovanligt rik på bär. Björnbären är inget undantag. Jag plockade in en omgång och nu finns det lika mycket till på buskarna. Jag gjorde några burkar sylt och frös in resten. Det känns rikt att ha frysen fylld av blåbär, smultron och björnbär att ta fram och mumsa på när sommaren sedan länge är förbi.

”Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet”…. och ett glas vin icke att förglömma…

Så var det dags för fotokurs 2 i Botaniska trädgården. Tack Jenny Nilsson, som arrangerat två utmärkta dagar med den brittiske trädgårdsfotografen Philip Smith. Den första dagen som gick av stapeln i maj handlade om makrofotografering.

Idag handlade det om komposition; likväl som man komponerar en måltid eller en blomsterrabatt skulle vi idag komponera bilder; tänka på ” det gyllene snittet”, hur man kan göra för att få inramning till bilden, vad som är blickfånget. Vidare skulle vi tänka på ljuset, linjer och strukturer.

Vi samlades i den stora, röda tegelbyggnaden alldeles till vänster om entrén i ett avlångt rum vars väggar var täckta med trädgårdsböcker. I mitten en avlångt bord i tjockt trä och med karmstolar av ek och blomstertygsklädda dynor. Det kändes nästan som vi var ett hemligt sällskap när gardinerna drogs för och Philip började sin föreläsning om bländare, slutare, iso-nummer, om skärpedjup och olika objektiv. Jag förbannade mig själv att jag inte övat på min kamera efter förra gången, då jag insåg att jag de senaste åren bara använt automatisk inställning och glömt bort hur man använde bländare och slutare.

Glatt överraskad insåg jag dock att lite av det jag lärt mig förra gången fastnat och att startsträckan inte var lika lång den här gången. Jag bestämde mig för att fokusera på att ta bilder med olika bländare och låta kameran avgöra slutartid. Jag lärde mig också använda vissa tekniska finesser på min Lumix-kamera. Här kommer några smakprov. Väl bekomme!

Egentligen tycker jag ju inte om gula och orangea blommor, men krassen kan man bara inte låta bli att gilla. Jag blir helt enkelt glad av den. Genombelyst av solen, med dess vackra, runda, gröna, sköna blad…hmm, mellan regnskurarna bröt solen igenom och jag skyndade ut för att ta några bilder.

En vacker sten från Grisslehamn, en liten snigel efter regnet och daggdroppsvåta tomater gör mig också glad.

Jag tror naturen har en läkande inverkan på oss människor, det är nog till och med beforskat att det är på det viset. För egen del vet jag bara att jag blir lätt i hjärtat och lugn i sinnet av att betrakta dessa trädgårdens skönheter.