Fredrik, Lena och jag sitter på morgonkvisten och äter frukost vid dammen. Vi pratar om allt mellan himmel och jord för att plötsligt avbryta oss själva mitt i en mening när det händer något spännande i, runt och under vattenytan av dammen. ” Titta på skräddaren”, säger Fredrik, ”vilken fantastisk teknik, ” tänk om vi skulle kunna hitta de kvalitéer som gör att skräddaren kan hålla sig kvar på vattenytan med sådan lätthet”. Vi dividerar huruvida det finns forskning på dylika ting och kommer överens att det måste det ju göra.   Bara en dag senare läser jag i tidningen Klokahem om just detta. Att fler inom forskning och vetenskap upptäcker evolutionens talang som designer. Vetenskapen om att imitera naturens lösningar kallas biomimetik. T. ex har den japanske designern Eiji Nakatsu skapat ett tystgående snabbtåg genom att  härma ugglors fjäderuppbyggnad. Eller höghuset i Zimbabwe vars ventilation konstruerats efter samma principer som en terminstack. Jag undrar om människans klokskap ska hinna ifatt människans dårskap när det gäller att förvalta vår fantastiska jord. På bänken i vårsolen fortsätter Lena, Fredrik och jag att studera mikrolivet i dammen alltmedan samtalet böljar fram och tillbaka. Jag tror att det är det här som kallas livskvalitét.