En av de bästa sakerna med ett långt sommarlov är att kunna sticka näsan i en bok, försjunka djupt i ordhavet, känna, uppleva, tycka, tänka. Jag älskar att förflytta mig till olika platser, möta nya människor, känna språkets rytm, njuta av författares skicklighet att hantera språket.

I maj reste jag till Dublin. Hittade två fantastiska bokhandlare. En gigantisk som heter Hodges Figgis, med fyra våningar böcker. A real book galore!!! och den lilla urmysiga The Winding Stair. På bilden ser ni bokskörden från Hodges Figgis.

När jag besökte Dublin hittade jag två helt fantastiska bokhandlare and I went wild!

Jag började läsa James Joyce Dubliners i Dublin. Det är en bok med 15 olika noveller. Jag har aldrig läst något av Joyce och vad var inte mer passande än att börja med Dubliners. Hann läsa en novell som lovar gott. Ett rikt språk och intressant tema. Kan inte riktigt ge ett betyg ännu på den här.

Jag har aldrig läst något av James Joyce, så vad gör man när man besöker Dublin? Jo läser Dubliners förstås.

En av de bästa böckerna jag läst i sommar är Den hemliga historien av Donna Tartt. Författaren skriver en bok var tionde år. Innan jag läste den här har jag läst Steglitsan av samma författare. Jag håller nog Steglitsan något högre, men jösses vilket språk och vilka intressanta teman hon använder sig av. I USA har jag hört att författare får betalt för antal ord de skriver. Det är ingen bra idé. Jag tycker nog båda böckerna skulle må bra av att komprimeras något. Den hemliga historien får fyra **** stjärnor av mig.

MIn dotter Hanna läste den här sommaren då hon skulle fylla 15 och rekommenderade den som en av hennes absoluta favoriter.

Boken Kåda av Ane Riel var en födelsedagspresent. Det handlar om en familj som till en början verkar helt normal, men steg för steg blir familjen mer och mer dysfunktionell och paralleller går att dras mellan det som uppdagades i Skåne där ett föräldrapar hållit sina barn undan världen. Det är en rätt ruggig historia, men som håller mig i ett stadigt grepp genom hela boken. Boken får tre starka ***.

Födelsedagspresent från Bodil.

Förutom Den hemliga historien tog jag med mig fyra andra böcker till Grekland. Normal People fick jag som förslag på en modern irländsk bestseller från Hodges Figgis. Den handlar om två ungdomar som blir tillsammans, tjejen lite eljest och killen en av de populära på skolan. Vi får följa deras liv under de närmsta åren, från det att de slutar gymnasiet till studierna på Trinity College i Dublin. Till stilen liknar den lite One Day av David Nicholls. Helt ok sommarläsning, men kanske för lite yngre läsare än en kulturtant på 60 plus.

Fyra av fem böcker jag hade med till Grekland i sommar.

But having said that; Jag älskade ungdomsboken The Hate U Give av Angie Thomas. Det handlar om 16-åriga Starr som bor i ghettot men som av sina föräldrar placerats i en skola i ett bättre område. Det handlar om identitet, gäng och polisbrutalitet, om att göra sin röst hörd och vara sann mot sig själv. Författaren är suveränt konsekvent i sitt språk och berättande. Boken får fyra starka ****!!!

En ungdomsroman som jag sträckläste.

Jag brukar gilla Helena von Zweigbergk, men hennes bok Totalskada är inte en av hennes bästa. Två äldre människor i ett äktenskap som glider ifrån varandra alltmer. Helt ok sommarbok, lättläst, lättsmält. *** Tre stjärnor.

Rachel Kusk och Håkan Nesser har jag inte läst ännu.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante, De Polyglotta älskarna av Lina Wolf och Flätan av Laetitia Colombani. Bäst av dessa var Flätan, där tre kvinnors öde vävs samman. Det är en mycket lättläst strandbok och den får tre ordinära *** av mig.

Jag älskade Elena Ferrantes svit om fyra böcker som börjar med Min fantastiska vännina; språket, temat, beskrivningarna, det psykologiska spelet – Jag älskade det. Dagar av ensamhet handlar om en kvinna som blir lämnad och man får följa med henne under några månader av förvirring, hat, förtvivlan och bitterhet. Det blir rätt enahanda och även om språket är klart och tydligt blir innehållet kvävande – not my cup of tea. Så två ** stjärnor får den boken.

Det samma gäller De Polyglotta älskarna som mottogs mycket väl av de flesta kritiker. Visst, Wolf vet hur man hanterar språket, men här igen, temat, kanske är det sexualitet och människors oförmåga till kommunikation – det tilltalar mig iallafall inte alls. Tre förvirrade själar i tre berättelser som på något sätt har med varandra att göra. Jag tycker boken är fullständigt humorbefriad och kall. Två ** stjärnor för att språket är bra.

Tre sommarböcker

Vissa böcker jag hör talas om känner jag bara att jag måste uppleva. Det är ofta så när det gäller kultur och mig. En teaterpjäs som det står om i tidningen, en bokrecension, ett musikstycke jag får höra talas om. På något intuitivt sätt känner jag bara – Den här måste jag läsa, det här måste jag se, den här måste jag köpa! Och ofta har jag rätt. Det blir så gott som alltid en djup och innerlig upplevelse. Så också med boken Aednan av Linnea Axelsson. Det är en prosalyrisk berättelse från Sapmi. Varje kapitel berättas av olika röster. En berättelse som bärs fram av flodens vatten, av renarna som liksom en flodström rinner fram över fjällen. Det är vackert, innerligt och faktiskt djupt gripande. Ett mästerverk helt enkelt. ***** Full pott med fem stjärnor får Aednan med sina 760 sidor!!!