Så flyktigt är äppelträdets blom. Det fastnar ett ögonblick på näthinnan, för att sedan bara några dagar senare släppa taget. I vita skyar singlar blombladen till marken. Nu måste jag vänta ett helt år… men då har jag två äppelträd och ett plommonträd i trädgården! För jag säger som Martin Luther: ” Om världen skulle gå under i morgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag.”
Surjordrabatten har legat tyst och stilla hela vintern. Det har liksom bidat sin tid och så plötsligt en dag ger den sig till känna; Ett sprakande eldhav av starka färger slår ut och nästan bländar mig. Orange, gult, starkt rosa och till det två buskar med gulgröna bladställningar. Egentligen är det inte alls ”mina” färger, men det är dramatiskt och bara på några sekunder kapitulerar jag. Jag döper rabatten till Eldslandet!
Så till slut slog den ut Magnolia x ”Elisabeth”. Ett hav av vita blommor som lyser upp som stjärnor i skymningen och ger svalka vid min damm.
Fredrik, Lena och jag sitter på morgonkvisten och äter frukost vid dammen. Vi pratar om allt mellan himmel och jord för att plötsligt avbryta oss själva mitt i en mening när det händer något spännande i, runt och under vattenytan av dammen. ” Titta på skräddaren”, säger Fredrik, ”vilken fantastisk teknik, ” tänk om vi skulle kunna hitta de kvalitéer som gör att skräddaren kan hålla sig kvar på vattenytan med sådan lätthet”. Vi dividerar huruvida det finns forskning på dylika ting och kommer överens att det måste det ju göra. Bara en dag senare läser jag i tidningen Klokahem om just detta. Att fler inom forskning och vetenskap upptäcker evolutionens talang som designer. Vetenskapen om att imitera naturens lösningar kallas biomimetik. T. ex har den japanske designern Eiji Nakatsu skapat ett tystgående snabbtåg genom att härma ugglors fjäderuppbyggnad. Eller höghuset i Zimbabwe vars ventilation konstruerats efter samma principer som en terminstack. Jag undrar om människans klokskap ska hinna ifatt människans dårskap när det gäller att förvalta vår fantastiska jord. På bänken i vårsolen fortsätter Lena, Fredrik och jag att studera mikrolivet i dammen alltmedan samtalet böljar fram och tillbaka. Jag tror att det är det här som kallas livskvalitét.
Sakta, sakta öppnar sig magnolians knoppar.
Bryggan vid dammen har blivit en av mina favoritplatser i trädgården. Här fikar jag, äter lunch, läser bok, rättar skolarbeten, solar och sist men inte minst studerar livet i och vid dammen. Det är fascinerande – upptäcker djur jag inte trodde fanns. På botten av dammen ser jag idag en långsmal liten varelse som rörde sig mycket långsamt och liksom dammsög botten. Plötsligt ser jag en groda göra ett riktigt svanhopp från en sten under vattnet mot bottnen och vad var det där? Två söta simmande vattenödlor. Jag skrattar högt av förtjusning. Hur kom de dit? På vattenytan svischar pappa långben fram och tillbaka och näckrosen sträcker halsen mot ljuset och kysser vattenytan. Att samla ihop världen och se den i ett mikroperspektiv skapar en ro i kroppen som jag tycker mycket om.
Gräsklipparen hade stått ute hela vintern, förvisso under tak, men ändå; Skulle den starta? Lite soppa och så var saken biff! Det finns något mycket tillfredsställande med att klippa en långhårig gräsmatta. Jag kör klipparen i rundlar, fyrkanter och trekanter. Längs med rabatter och staket. Jag gör mönster fram och tillbaka. Undviker mina nyplanterade gullvivor och stockrosen. Känner doften av nyklippt gräs tillsammans med ångorna från bensinen och funderar på att köpa en handgräsklippare. Efteråt står jag länge och tittar ut över allt det gröna och känner mig lite stolt! Drygt en timme har det tagit – dagens motion! Nu ska jag läsa in mig på hur jag ska sköta mattan på bästa sätt; Algomin kanske och lite toppdressing( heter det så?). Gräsmattan vid komposten är mest mossa, men jag tycker det är ganska vackert och mjukt, så jag ska nog låta det vara. Finns det någon med goda råd kring gräsmattor? Hör gärna av Er!
Här ska spelas kubb och tältas i sommar!
Skynda, skynda hem efter jobbet. Det kliar i fingrarna att få sätta dem i jorden. Först en liten titt på på Kullens handelsträdgård. Har lite vaga och ostrukturerade idéer om vad jag vill inhandla. Vad jag ska plantera i mina grönsaksland? Jo, sparris vill jag ha och sockerärter. Sallad, persilja och spenat ett måste…och så squash förstås! Med i varuvagnen kommer också en vit Stockros, Alcea rosea och en Gullviva, Primula veris. Den ena för dess långa ståtliga stänglar och hav av vita blommor, den andra för dess doft och för att farmor hade ett hav av gullvivor i sin trädgård. Gullvivor och pärlhyacinter hade hon i slänten bakom huset. Nu för jag arvet vidare kära farmor Judith. Vid äppelträdet bredvid lillstugan ska ett hav av gullvivor och pärlhyacinter sprida ut sig.
Ja, det ser inte ut mycket för världen just nu. Men vänta bara!
My Tusculum och trädgården vid sundet 