Det är mitt i sommaren och jag latar mig rejält. Jag glömmer bort ogräs som sakta men säkert letar sig upp genom det nypålagda gruset och jag glömmer bort åkervindan som tar över rabatten. Jag lever på mitt trädäck, vill aldrig gå in. Jag läser, äter, solar, yogar och tar mig en liten tupplur då och då. Jag sätter mig vid den lilla grusgångsrabatten och tittar på alla fjärilar som flyger från blomma till blomma. Humlorna har försvunnit från honungsrosen som iår var alldeles, alldeles fantastisk. Men nu leker fjärilarna i solen istället. En dag hälsade jag på en padda som hoppade ut ur redskapsboden. Tänk att man kan bli så glad åt paddor och fjärilar. Lika glad över dessa djur, lika diaboliskt äcklad blir jag över mördarsniglar som inte ger upp. Då hoppar jag upp från solstolen, tar fram min mördarsnigelsekatör och klipper dem mitt itu.
Jag plockar smultron och hallon som smakar paradisiskt. Jag plockar in rabarber och bakar rabarberpaj och gör rabarbersaft. Sedan latar jag mig igen. Jag har bestämt mig för att arbetet i trädgården aldrig får bli ett måste. Årets projekt tar sakta, sakta form och innan snön kommer är det nog klart i allafall. Tills dess tänker jag njuta, njuta, njuta av mitt paradis!