Jag äger ju inte bara ett hus och en gräsmatta. I min trädgård ingår även ett stycke berg. Jag gillar den lilla kullen. Just nu grasserar sly, enebuskar, småtallar och björk huller om buller. Årets projekt är att ta sig an denna kulle. Småträd och buskar ska röjas, mossa och gammal torkad ljung rivas bort och så ska berget skrubbas fram. I födelsedagspresent har jag fått en ”arbetsdag” av mina barn. Jag väntar på att de ska komma så jag kan ”sätta berget i händerna” på dem.
Så här ser det ut nu…funderar att få till vattenfall också, ett strilande vattenfall ner i dammen.
Här har jag påbörjat en del. Jobbigast var att gå i närkamp med en rot som skruvat ner sig i en spricka i berget.
Mars är en spännande månad. Varje morgon när jag drar upp min rullgardin i sovrummet och tittar ut mot magnoliaträdet och berget upp mot skogen har naturen målat nya landskap. För några dagar sedan hade farbror Frost svept in trädgården i vackraste skira iskristaller.
Magnolian i väntan.
Fågelbadet isbelagt.
Kristallkulan – utropstecken i trädgården!
Fruset näckrosblad.
Efter två veckor under blå himmel och värmande sol kommer jag åter hem till mitt Tusculum. Jag konstaterar nöjt att huset står kvar och trädgården likaså. Samma dag har vädergudarna bestämt sig att låta våren göra ett kort besök. Det är i slutet av februari, nästan mars. Det skarpa, vita vårljuset har landat i min trädgård och talgoxen piper sitt vårpip. Jag tittar förundrat på alla färger, blekare, vitare än Sydafrikas solgula savannfärger.
Jag går en runda i trädgården för att undersöka om jag kan hitta några vårtecken och se! Där finns de, de troget återkommande; snödroppen och krokusen.
Jag fyller på fåglarnas förråd och på eftermiddagen måste jag bara ta en sväng till handelsträdgården med förhoppning om att hitta lite vårblommor till mina krukor både inne och ute. Gamla genomruttna höstkol och ljungplantor slängs och istället stoppar jag ner några knoppande narcisser. Det får duga så länge.
Underbara blå iris. Snart kommer de att följas av mina lika vackra irisar bakom dammen och upp mot kullen.
…ocn så mina favoriter, de enkla ödmjuka pärlhyacinterna.
Den här gången fick det bli lila.
My Tusculum och trädgården vid sundet 
