Jag går ner till havet. Först genom skogen, sedan längs grusvägen vid viken. Jag rundar udden och nu ser jag Ramsön. Lite längre ut; gattet ut mot öppna havet. Jag ser mig aldrig mätt på detta. Havet ger mig tusen och åter tusen bilder. Det är aldrig sig likt och ändå precis det samma. Vissa dagar bjuder det på större skönhet och mildhet än vanligt. Andra dagar är det vilt och galet. Ibland ligger det spegelblankt och inbjuder till bad. Den här dagen dramatisk himmel och plötsligt solbelysta klippor.
My Tusculum och trädgården vid sundet 