Årets första månad 2015 har jag fått den stora äran att vara Månadens bloggare i Lantliv! 
Jag kör barnen till sin pappa i Ucklum. Byn där mina barn vuxit upp. H och jag tar en promenad i omgivningarna; Längs med Grössby gata där Ucklums äldsta hus från mitten av 1700-talet fortfarande står, i skriande behov av omsorg. Jag tänker på mitt eget hus som får all min uppmärksamhet. Det är sexton år sedan jag bodde längs bygatan. Vi går upp mot ödehuset. Sly börjar tränga sig på, mossan kryper upp längs stentrappan. På västra sidan lyser solen och ljusa livstoner råder.
På framsidan huset står en blå källardörr öppen. Vi kikar in och får till vår stora förtjusning se en gammal separator från Alfa Laval.
På baksidan av huset råder skugga. Förstukvisten har rasat in. En gammal termos skymtar fram. Ännu en termos ligger i lövhögen tillsammans med en brödkorg. Det är vackert och melankoliskt på samma gång.
Ett fönster är genombelyst av sol. Som en frostros på glaset dansar husets spökdam.
Vi skyndar oss tillbaka till solsidan. Där sträcker sig ett bestånd döda almar mot himlen, släta trädstammar, utan ett enda liv, men vackra ändå. Under en kort stund har jag varit helt uppslukad av ett hus och dess omgivning. Sökt med blicken varje enskild detalj och tankar om ”tidevarv komma och tidevarv försvinna” går med ljusets hastighet genom mitt huvud utan att hitta fäste.
Vi åker tillbaka till mitt Tusculum. Det är inte lika ståtligt som det en gång så vackra gula huset på Grössby gata var, men det andas liv.
Ute regnar och haglar det om vartannat, då får man mysa till det så mycket det bara går inomhus. Granen är klädd och julmusik strömmar genom rummet. Hyacinterna doftar gudomligt och den vackra amaryllisen från Fröken Ros i Kungälv är just så där vacker en amaryllis kan vara innan den slår ut. Tomtarna har fått sina sedvanliga platser. Nu ska jag knipsa en liten gren från granen, bränna den mot en tändsticka som min morfar alltid bruka göra för att låta juldoften sprida sig i huset. En Riktigt God Jul önskar jag Er alla!
För några dagar sjönk temperaturen under nollan och jag skyndade ut i min trädgård för att inandas den frostiga luften, känna kylan mot min kind och beundra de vackra små iskristallerna. New Dawnrosens knopp slog ut i december. ” Ur led är tiden”, skulle min morfar säga, ja, men den ljusrosa rosen ljuvligt vacker även en dag i mörkaste december.
Hittade en härlig liten figur i keramik på julmarknaden i Nordstan. Nu hänger hon och gungar så fint hos mig i mitt lilla hus. 
Jag kunde inte hålla mig utan började redan några veckor innan advent att plocka mossa, köpa hyacinter och fylla huset med juldoft. Varje dag när jag kommer hem från jobbet möts jag av den omisskännliga doften av hyacint. Stannar till en kort stund innanför dörren, andas djupt och njuter…
En morgon när jag öppnar dörren möts jag av en helt annan luft än vad som bjudits på under hela november. Luften är hög och klar och magnoliaknopparna framträder tydligt, som små bergskristaller gnistrar de på sina grenar.
Rosorna pudrade av frost, som små delikata smycken. Kräver koncentration av ögat och mindfulness i sinnet. Det är just detta som gör att jag älskar min trädgård så mycket. Trädgårdar ska ses i långsam takt med långa hjärtslag och öppen blick.
My Tusculum och trädgården vid sundet 
