My Tusculum och trädgården vid sundet

Efter våldsamma regn, piskande hagel och rasande vindbyar sänker sig lugnet över trädgården igen. Den byter skepnad över en natt. Från att ha varit avvisande, vresig och bortvänd öppnar den sin famn och bjuder in mig igen. Vilken tur att jag glömmer så fort och att jag inte är långsint. Jag sticker ut huvudet genom dörren mot berget, åh! Till och med lite sommarvärme. Jag öppnar balkongdörren ut mot gräsmattan – hmm – Här kan jag äta frukost idag! Jag går en sväng och förvissar mig om att även septemberträdgården kan erbjuda fägring för öga och själ.

The Asian garden

Katsurans hängen så spröda och vackra

Louise Odier, bourbonrosen som doftar gudomligt, blommor under fyra månader; juli – oktober. Tack Louise för att du skänker sådan glädje!

En hortensia, som jag tänkte plantera ut senare, tillsammans med rosmarin på stam.

…och kaprifolen den bara blommar igen och igen och igen…

Ännu en oerhört tacksam blomma; Luktärten, som jag har plockat in vecka efter vecka och som sprider sin allra ljuvaste doft i hela huset.

Buskrosen Louise Bugnet knipsar jag av en knopp då och då och tar in. Annars går jag förbi den, stannar till och borrar ner nästan i blomman och bara insuper och blir alldeles yr av dess kryddiga, starka rosdoft.

För två år sedan skördade jag hundratals äpplen på mitt Aromaträd. I år skrumpnar vartenda ett. Ska skriva till Trädgårdsdags i P1 och fråga om råd, tills dess får jag njuta av de två äpplen som finns på mitt två år gamla Katjaträd. 

Ja, ni ser, september är en finfin trädgårdsmånad!

Efter flera dagar med regn och blåst öppnar jag sovrumsdörren och möts av flödande solsken i kök och vardagsrum. Hjärtat öppnar sig på vid gavel och bara tar in allt ljus och stillhet. Rudbeckian som föll offer för det blåsiga vädret och låg fälld i min rabatt pryder nu sin plats i solen. Min kropp fylls av stilla glädje över blommorna, över ljuset, över mitt Tusculum.

Soliga september, du lägger dig som bomull runt mitt hjärta. Varje eftermiddag när jag kommer hem bjuder du på innerlig tystnad, inte ett lövprassel, bara stilla mildhet, tunna molnslöjor, en höstsol som släpper sitt ljus över min trädgård. All stress rinner av mig när jag sakta går runt och begrundar, tittar, tar in allt som mitt Tusculum bjuder på denna första höstmånad.

Vi pysslade i trädgården en dag. Jag var  sjuk och orkade inte så mycket. Jag sa och H gjorde. Några dagar innan hade jag sågat av  lågt växande magnoliagrenar. Hela hörnet var som en djungel med grenar och vass som börjat invaderat trädäcket. Tänk er vassen som syns bakom magnolians stammar gånger 20 minst. Vi gräver ur, sa jag. H lyfte stenar och grävde bort vass så svetten lackade. Under trädäcket hade jord samlats. Väck med den också. Vi körde smågrus och krattade ut och sedan la vi tillbaka stenarna. Det blev luftigt och ljust och  det hela fick en touch av en japansk trädgård med stenarna och mossan. Nu kom fågelbadet och fågelmataren till sin rätt. Hängde också dit en munblåst glasboll. Nöjd!