Jag har egentligen aldrig tyckt om hösten. En mycket nära vän sa en gång att jag var ” en liten höstgråterska”. När höstens mörker och stormvindar drog över landet brukade jag bli en liten ynk. Men något har hänt. Kanske har det med åldern att göra, men det är inte längre lika jobbigt. Jag fördrar hösten, lever igenom den och kan till och med uppskatta den. Som ikväll. Hösten är ju här nu. Kylan känns. Det är som om solen i ett slag vänder sig från jorden och går sin egen väg. Jag kliver i mina gummistövlar, drar en fleece över huvudet, tar min korg fylld av vårlökar och går ut i trädgården. När jag gräver i jorden doftar det – av humus. Det ångar ur min mun och körsbärsbenvedens röda färg lyser upp.
Ikväll tar jag mig tid och går runt i trädgårdens alla delar. Jag går sakta och spanar och upptäcker en massa saker: Nyutslagna lavendel, två små humlor som liksom frusit fast på en av Louise Bugnets knoppar och på en av veronikorna. De har bara inte orkat flyga iväg utan har bestämt sig för att dö där, precis där, på blomknoppen. Det får mig att tänka på Kristian Gidlund som somnade in igår. En fantastisk röst för livet har tystnat, endast 29 år gammal. Han gjorde skillnad Kristian, som talade så öppet om livet, sjukdomen och döden i sin blogg: http://ikroppenmin.blogspot.se
Jag går in under äppelträdet och det doftar äpple, vilket borde betyda att mina Aromaäpplen är mogna.
Nu är lökarna planterade. Måste komma ihåg att rita en liten skiss över var jag planterad vad och att skydda tulpanerna i god tid innan knopparna kommer upp i vår.
När jag kommer in tänder jag en brasa i spisen och gläds över livet.
Det har varit ljuvliga dagar i min trädgård. Ja, alldeles, alldeles magiska dagar. Septembersolen som kikar in mellan bladverken med sina långa smala strålar, en vind som tagit semester och gör så att allt stillnar; bladverken, grässtråna, spindelväven. Den klara luften. Jag stannar upp, andas djupt, tittar mig omkring; Louise Bugnetrosen som blommar än en gång med sina rosavita blommor som doftar ljuvligt, Rapsody in Bluerosen som fortfarande slår ut sina lila knoppar. Den kryddiga kaprifoldoften som kommer seglande i skymningen och äppelträdet vars grenar hänger tunga av sina frukt; snart kan jag plocka dem.
Nu är det dags att byta blommor i krukorna och pilla ner vårlökar i jorden. Jag inhandlar ljung och höstkål och en annan liten blomma som har små lingonliknande hängen, fast rosa. Kommer inte ihåg vad de heter nu.
Nu skördar jag i min trädgård. Inte mycket, men ändå; Squash, sockerärtor, björnbär, äpplen. Undrar vad det är som gör att jag känner en sådan glädje över att gå ut och hämta mina egna grönsaker. Nästa år hoppas jag min köksträdgård som jag håller på att anlägga kommer att vara klar och ge ännu mera grönsaker.
Rapsody in blue doftar inte så mycket men är en fröjd för ögat
En annan av mina favoriter är förstås dessa färgglada utropstecken som prytt sin plats länge inomhus. Tyvärr fick jag inte så många i år, små gröna larver mumsade friskt på dem. Min trädgård gör mig väldigt glad.
My Tusculum och trädgården vid sundet 