Efter en vecka I Ajaccio på Korsika kom jag så åter hem till till mitt Tusculum. Att resa är alldeles, alldeles underbart; Möta nya människor, få nya intryck, samla nya dofter till sitt luktsinne, smaka på nya maträtter. Känna ljumma vindar, glömma koftan på hotellet när man går ut på kvällen och veta att det gör ingenting. Medelhavsnatten är mild och len. Handla på marknaden av glada, vänliga korsikaner som mer än gärna bjuder på ett glas rosé halv tolv på förmiddagen. Bada i det franska språket tills mina franska språkmuskler känns ganska ok igen. Men en vecka går fort och snart är jag lyckligt och väl hemma igen. Jag kör upp på grusplanen och ser att min trädgård på en vecka ”has gone wild and crazy!” Gräsmattan är tjock och frodig och tusentals vita klöver och små gula smörblommor har tagit överhanden. Honungsrosen har slagit ut och dignar av hundratals vitgula guppande rosor. 
Den vita rabatten är inge längre vit. Rosa malvor har slagit ut och den vita stjärnflockan visade sig vara ljust, ljust rosa.
En blå stor blåklocka har också behagat slå sig ned i rabatten, men det gör ingenting. Fingerborgsblommornas frön har flugit runt i trädgården och landat på väl valda ställen, ni vackra digitalis purpurea! Särskilt underbar är en ståtlig vit sort som funnit sin plats i den lilla grusgången upp mot berget.
Nu blommar pioner, fingerborgsblommor, riddarsporre, stjärnflocka, veronikor, lavendel, rosor… en veritabel explosion av form, färg och doft. 
…och jag går bara omkring och njuter… en stund i alla fall, tills ni ser mig med huvudet i rabatten eller grusgången, vilt rensandes!
My Tusculum och trädgården vid sundet 