Jag är uppvuxen i stora tjänstemannavillor i olika bruksorter. I den lilla värmländska bruksorten Nykroppa tillbringade jag större delen av mina barndomsår. Då bodde vi i ett stort gult trähus. I trädgården fanns säkert 20 äppelträd. På sommaren hängdes hängmattan upp mellan den höga, mörka granen och den ljusare, gladare kastanjeträdet. Mellan äppelträden gick grusgångar som pappa krattade med en bred träkratta. Det blev så vackra mönster i gruset. Mamma satt på huk i rabatterna och rensade. En del av trädgården var som en liten skog. Där växte liljekonvalj. Min storväxta farmor och jag brukade plocka liljekonvalj där. Ibland kom morfar i sin vita skjorta och röd fluga på besök. Han hjälpte till att ansa äppleträden. Då och då ville han ta en rökpaus. Då satte vi oss ned på gräsmattan och han tog fram sin ”magiska” silvriga cigarettmaskin och ”trollade” fram vita, smala cigaretter utan filter. På ena sidan huset fanns tre höga lönnar. På hösten krattade vi ungar ihop löven i stora lövhögar och hoppade i dem. Kanske var det där mitt trädgårdsintresse växtes.

Min första  egna trädgård fick jag när vi flyttade till Ucklum i  Bohuslän 1991. Då förstod jag att trädgård verkligen var något som jag ville hålla på med. I trädgården som sakta växte fram under min ex-man Simon och minas händer kunde jag hålla på att jobba i timme efter timme utan att tröttna. Jag planerade, grävde, planterade min första ros; en väldoftande Louise Odier. Att arbeta i trädgård är för mig oerhört meditativt och terapeutiskt. Tankar kommer och går alltmedan något formas under mina händer. Att anlägga en trädgård är både att vara kreativ och att förvalta en bit jord.

Nu 14 år senare har jag fått min egna trädgård. Det ska bli en spännande resa att upptäcka den här trädgården, dess själ, dess möjligheter, att fortsätta  utveckla det som Tina startade för tio år sedan.