My Tusculum och trädgården vid sundet

Det är fredag eftermiddag när jag kommer hem till mitt Tusculum. Efter några milda, nästan ljumma dagar har en snålhet nästlat in sig i vårvinden. Sätter mig ändå ute på trädäcket med en kopp te, fredags DN och kurar under min underbara ljusgröna ullfilt med rosenmönster. Nästan med en gång börjar han sjunga för mig, min älskade koltrast. Jag undrar om alla trädgårdar har sin egen sångherre. Idag låter det ovanligt vackert och vemodigt. Tonerna glasklara och det är som om koltrasten skapar sin egen akustik med sången. Som om himlen själv är katedralens tak dit tonerna kan nå för att sedan landa i min trädgård som små kristaller. När jag fikat klart fryser jag och det är dags att röra på sig. Klipper gräsmattan; första gången i år! Rensar ogräs, gräver runt fruktträden, kör bort kvistar och grenar från det stora körsbärsträdet som jag låtit ta ner. Trädet skuggade en del av trädgården, det gav inte mycket frukt och måsar åt av bären och stänkte sedan ner mitt trädäck. Men jag ångrar mig lite grann. Det blev så tomt. Trädet ramade in trädgården så fint. Jag hoppas jag vänjer mig. Kanske jag planerar ett nytt träd där, ett träd som inte blir lika högt.Återstoden av körsbärsträdet…

Lollo, en gammal elev till mig som jobbar på Hartills trädgårdar kom och beskar mitt äppelträd. I år hoppas jag blomningen blir bra så jag får många äpplen.

Glömmer bort från år till år när trädgårdssäsongen drar igång att det finns hur mycket som helst att göra, men det är roligt att se hur trädgården ännu en gång ”växer fram” under mina händer.

Rabatterna och grusgången upp mot berget har rensats.

I år ska rabatten få fina kanter. Här en provbit. Den ska bankas ned lite djupare i marken. Jag tror det kan bli fint.

Snart blommar häggmispeln!

Ännu en vår och sommar att se fram emot på mitt trädäck!

Tuppen får samsas med Buddah på det svarta bordet.

Måste också visa det vackra fatet jag köpte under konstvandringen i Majorna för några veckor sedan. Jag börjar mer och mer gilla organiska färger och mönster. Det här fatet är glaserad i en ljuvlig grågrön färg.

Påsk är en av mina favorithögtider. Inte så att jag är speciellt religiös, men Jesus är ljuset för många, och jag tänker att man också kan tolka det symboliskt; Ljuset vänder åter, dagarna blir längre, luften mildare. Det vita, kalla marsljuset som öppnar upp bröstkorgen en aning övergår till ett varmare, soldisigt ljus som slår in hela den vinterfrusna dörren. Tussilago, blåsippor, vitsippor, magnolian, vars knoppar liksom fylls av liv i väntan på, torra landsvägar och så påskkäringarna och gubbarna som ringer på min dörr. Påsk när barnen och nära och kära hälsar på och påsk när jag får fylla mina krukor med vårens första blommor.

I år blev det lite nytt påskpynt som går i mer jordnära färger.

Trollhasselns hängen gungar lätt i vinden.

Påskpromenad till havet. Idag solglitter och gråskalor. Jag slutar aldrig förundras hur havets färg ständigt förändras.

Köpte ljuvligt rosa och vita ranunklar förra veckan. Vanligtvis tycker jag ranunklar är lite känsliga. De är ljuvliga en dag eller två, men åldras sedan väldigt snabbt, men dessa har stått sig ovanligt fint.
Köpte två  krukor med smala, spinkiga krokusar lagom till påsk. Trodde nästan inte de skulle slå ut. I krukorna såg de torra och halvdöda ut, men redan dagen efter möttes jag av en explosion av utslagna knoppar. Vilken överraskning!  Made me so happy!