mytusculum

Det är bara mitten av februari, men idag öppnade sig våren på glänt; ljuset så där smärtsamt vackert vitt, talgoxens tvåstaviga sång som gör att mitt inre börjar sjunga; det är känslor av pånyttfödelse, ett uppvaknande, en vågrörelse mot ljuset, mot våren, mot hoppfullhet, mot glädje, men här finns också en mörkare ton av sorg och vemod – pappa, som den 25 januari andades in och andades ut, fridfullt och stilla. Vi var alla samlade och var med till hans sista andetag. Detta märkliga, förunderliga som kallas liv, som en dag tar slut och lilla V, i vår närhet, sex år gammal som drabbats av en hjärntumör. Obarmhärtigt och hårt slår sjukdomen till och fast jag inte är troende ber jag till någon om lilla V:s tillfrisknande.

Jag städar och putsar fönster. Cyklar till #Hartills och köper ranunkler, anemoner, kungsängsliljor och tulpaner. Finner tröst i mitt rofyllda hem omgiven av blommor. Snart spirar det i min trädgård, ännu en vår spricker ut.

 

 

 

Jag älskar julen; Dess förberedelser från och med första advent, det första ljuset som tänds och julmusiken som fyller huset –  utan Händels Messias – ingen jul. Jag går min sedvanliga promenad till platsen i skogen där jag alltid plockar mossa för att fylla mina krukor med doftande hyacinter och nyplockad mossa. I backen bakom huset finns flera enebuskar varifrån jag klipper några grenar som pryder mina utekrukor. Det sista som kommer in är förstås ”the Jewel in the Crown” – Granen. När väl lugnet lägrat sig efter själva julafton och jag går in i en lugn och avslappnad ”After Christmas mood” kan jag inte få nog av att bara sitta och döstirra in i granen.

Julen för mig är levande ljus överallt, lugn och stillhet. Långa promenader i förhoppningsvis hyfsat väder. Julen är gemenskap med nära och kära, goda böcker och filmer och julen är att få äta hur många knäck som helst!

God fortsättning och Gott Slut önskar jag Er alla!

Tänk att trädgårdens vackraste tid kan vara hösten; klara, kyliga morgnar, färgsprakande träd, djupblå himmel. Daggdroppstunga spindelnät och dimma över nejden. Fåglar, fjärilar och surrande humlor har dragit sig tillbaka. Sov gott tills vi ses nästa vår. Jag går sakta genom trädgården. Ger akt på nedfallna löv i  vackraste karminrött. Det är inte mycket som blommar nu, men ringblommorna står som utropstecken här och där. En och annan malva finns också kvar.

 

New Dawnrosen som brukar blomma ända in i oktober gör ett uppehåll i år. Istället är det Schneewittchen som gungar som båtar på ett hav mot den  grågröna husfasaden.

Trädgården stillnar, drar sig tillbaka, tänker; Vila varsamt under jorden. Mitt sinne gör likadant. Finner ro där jag går sakta på grusgången, över gräsmattan och stensättningen.  

Jag har nog aldrig jobbat så lite i min trädgård som i somras. Värmen och torkan gjorde att orken sinade. Vi vattnade och vattnade för att hålla blommorna i liv, ändå blev inte blomsterprakten ”ögonbedövande”. Det var för varmt och torrt helt enkelt. Men så kom augusti och vädret blev lite mer normalt. Trädgårdssinnet öppnades lite igen, energin kom tillbaka och nya trädgårdstankar tog fart.

Här kommer i iallafall lite bilder från sommaren.

Honungsrosen blommar alltid lika fint. Blev nöjd med min zinklåda där jag planterade mynta, rosmarin och oregano. Fläderblommor blev plockade och nu finns saften nedfrusen.

 

Lycka att kunna plocka in blommor från trädgården.

Dillen blev fantastisk fin i år. Här tillsammans med doftande luktärt.

Egentligen gillar jag ju inte gult och orange, men i form av ringblommor och krasse går det alldeles utmärkt.

Trädgårdslönnen har blommat fantastiskt fint i vardagsrumsfönstret. De fina små skyltarna köpte jag av en keramiker på Ven i somras.

Plötsligt upptäckte Ali att det växte tomater i odlingslådorna. Fröna måste ha tagit fart från kompostjorden jag la i lådorna. Nu i september skördar vi tomater varje dag! Lycka!

 

Natten skymmer, ljuslyktorna tar vid.

Kaprifolen doftar ljuvligt, bakom berget skymtar månen.

 

 

Välkommen in i min trädgård. Ni får huka er lite på grund av fläderträdet för att komma in på framsidan av min trädgård. I rabatten vid grusgången blommar bl.a lavendel, akleja, fingerborgsblommor, daggkåpa och rosor; Den första är Louise Odier, den andra Mme Plantier och den tredje Maiden Blush. Alla doftar helt gudomligt och i år blommar   Mme Plantier och Maiden Blush något enastående.

 

Behöver köpa högre rostorn till Mme Plantier.

 

Jag älskar att stoppa näsan i Maiden Blush. Trodde först att den inte alls skulle ta sig, små gröna larver på varenda knopp, men jag krossade larverna mellan mina fingrar och nästa dag hade blommorna slagit ut.

Louise Odier

Salladen växer så det knakar, hinner ju inte äta ikapp! 🙂 Däremot har inte luktärterna tagit sig än. Får kanske vattna med lite guldvatten, utan att skvätta på salladen förstås.

En pumpakärna har tagit sig från i fjol. Det konstiga är också att en massa tomatplantor har krupit upp genom jorden. Jag grävde ju ner en hel del kompost i odlingslådorna. Tror ni att tomatkärnor kan ha legat med där och sedan börjat växa? Annars vet jag inte var de kommer ifrån.

Mandelpotatisen ser också ut att trivas. Tänk när man får dra upp de första potatisarna, vilken rikedom. I blomsterlådan till vänster blev mina squashplantor uppätna, men jag ska hämta nya hos en kollega i veckan. Slängde ut en förfrågan på Facebook och fick napp! Tack Facebook och Pedja!

 

 

Det är sjunde sommaren jag tillbringar i mitt paradis. Jag flyttade in den 17 december 2011. Då såg framsidan ut som första bilden, förutom äppelträdet till vänster och rosenbusken mitt i bilden som var bland det första jag planerade. Sedan anlade jag grusgången till lilla huset och tredje och fjärde bilden visar hur det ser ut idag åtskilliga arbetstimmar senare.

När jag flyttade in i mitt hus bestämde jag mig för att inte göra allt med en gång. Min målsättning har varit att aldrig känna mig stressad över att jag måste göra saker, utan att allt får ta sin tid. Jag satte upp årsmål som jag hållit ganska bra. Visst ibland kan jag stressa upp mig när jag inte hinner klippa gräset, men för det mesta är det bara ren och skär trädgårdsglädje att ha min trädgård.

Hela tiden får jag nya idéer i huvudet vad jag vill göra. I slänten på framsidan vill jag nog ha en liten trappa och ett liten stenparti på varsin sida om trappan. Vid två av grindarna vill jag ha någon form av pergola där klängrosor ska växa.

 

Den övre bilden är från 2018 och den undre från 2017. Som ni nog kan se så har jag breddat båda rabatterna. Men nu tycker yngsta dottern att det får räcka: ” Vi måste ha lite gräsmatta kvar så vi kan spela krocket!”

Det är magiskt hur växterna vet när de sakta ska öppna sina kronblad och visa sig i all sin prakt. I år har det gått lite för fort. Irishavet och rhododendron i backen är redan utblommade, men åh så vackert det var så länge det varade.

 

Dessa skönheter har redan blommat ut. Under en vecka doftade de kryddigt starkt, som en fläkt av Indien eller varför inte Marrakech. Är de en rhododendron eller en azalea? Vad är egentligen skillnaden?