mytusculum

Det går fort nu, allt liksom exploderar på en gång. Då gäller det att inte glömma bort att varje dag, morgon och kväll sakta strosa genom trädgården, gå lite kringelkrokar hit och dit för att titta på allt som frodas. Genom kameralinsen förstärks min uppmärksamhet. Jag ser detaljer, färgskiftningar, vattendroppar på flortunna tulpanblad. Hittade redigeringsmöjligheter i ”Mina bilder” och lekte lite med ljus och färg.

#trädgård #blommor #tulpaner

Plötsligt såg jag två pigga knallröda tulpaner i vilda skogsrabatten. Inte kom jag ihåg att jag krafsat ned tulpanlökar där i höstas, men där stack de upp som två utropstecken bakom ormbunkar och ramslök.

Så här i de sista skälvande dagarna av april kom jag hem till min trädgård efter en intensiv dag i la Stada. Med den stukade foten haltade jag ut med sekatören, slängde en blick på björkarna och såg att de faktiskt har musöron. Gick sakta runt till Louise Odier, Mme Plantier, mina Schneewittchen och de andra rosorna och klippte ned dem.

Längst ner i trädgården bakom äppelträdet såg jag något ljust gult som lyste som små stjärnor i gräsmattan – gullvivorna! Jag plockade in en bukett och fyllde på med blå pärlhyacinter. Vilken lycka att kunna plocka in blommor från sin trädgård.

En alldeles underbar kväll i min trädgård helt enkelt; en sakta nedgående sol, helt vindstilla och nästan ljummet i luften.

Några bilder från Mitt Tusculum den 29 april:

Pionerna har redan kommit upp en rejäl bit.

Kungsängsliljorna är magiska!

Spirande tulpaner…

Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad ligger min trädgård i vintervila. Ibland under ett snötäcke, ibland insvept i dimma, ofta regnindränkt. Jag tänker inte så mycket på det, låter bara dagarna liksom gå, men när längsta månaden januari aldrig verkar ta slut längtar hela min kropp efter sol och värme, efter ljus och ljumma vårvindar.

Plötsligt en dag kommer första vårtecknet. Hos mig är det tunna, gängliga krokus i gräsmattan, snabbt följd av flera krokusbuketter här och där. Sedan kommer scillan. Jag vill ju ha en scillaäng i slänten framför huset. Det har jag ännu inte, men ska komma ihåg att gräva ner minst 50 lökar när hösten kommer. Men nu är det vår. Ja, det är vår!

Solstolen åkte fram, gödselboken likaså. Nu är gräsmattan gödslad med algomin och lite benmjöl är nedkrafsad runt lökväxterna. #TricoGarden sprayad på tulpanerna som börjat sin resa mot ljuset. Några hade redan hunnit bli mumsade på, men de flesta verkar ha klarat sig. I morgon måste de få sig ytterligare en dusch. Medlet verkar funka faktiskt.

Tänk att man kan bli så lycklig över en tunn sol som letar sig in i trädgården, knappt, knappt genom molnen, men bara så där lite så det blir ett skimmer i trädgården. Det är som om allt stillnar. Jag stannar upp i arbetet, rätar på ryggen, allt är nytt och sprött. Förväntan, nytt liv, återfödelse.

Tidig morgon för drygt ett vecka sedan. Solen föll in i min trädgården med ett snett leende och la ett tunt glittrigt guldtäcke över allt.

De mest tacksamma blommorna i världen; kärleksört!

De sista löven…

Rosor ännu i november!

Vilken fantastisk höst det varit. I september badade jag varje kväll. Senaste doppet tog jag första veckan i oktober, funderar skarpt på att bli vinterbadare. Min trädgård är fortfarande vacker. Rhapsody in Blue och Schneewittchen blommar fortfarande, trots  tidig morgonfrost som täckte gräsmattan. Två pumpor jag jag fått. Kanske gör jag pumpasoppa på den ena. Enstaka ringblommor står stadigt kvar i rabatten som små uppkäftiga utropstecken och kantnepetan gör sig fin som bakgrund till dem.

Idag har jag grävt ner tulpan och rosa pärlhyacintsknölar, en ny färg som jag aldrig sett förut. Jag har plockat in utemöbler och förhoppningsvis klippt gräsmattan för sista gången i år. Krukor och balkonglådan vid lillstugan har fått nya höstblomster. Nu går mitt Tusculum sakta till vila, trädgården andas långsammare, det är stilla, några koltrastar mumsar på nedfallna Aromaäpplen. Jag tänder mina trädgårdslyktor och tänker att vi människor också borde lära oss att andas lite långsammare, ta det lite lugnare, krypa ner under täcket med en bok och gå in i lite vintervila.

Trots svampangrepp på mitt Aroma äppleträd så har jag kunnat skörda flera korgar fyllda av bamsestora, röda, lagomt syrliga Aromaäpplen. Tack finaste äppelträdet! Jag bugar och bockar för vad du ger mig.

http://

Kanske är det så att vi har fått en sommarmånad till. Nu har jag badat varje kväll i två veckor. Havet ligger nystruket i viken och jag kan inte se mig mätt varken på hav eller himmel  som skiftar nyans och färg i ett stilla magiskt skådespel.

Mina dagar ser ut som följer: Intensivt jobb i skolan. Faktum är att det för det mesta är galet intensivt, men det är roligt, som tur är! Har så mysiga elever och goa kollegor. Känner mig lyckligt lottad. Cyklar hem efter jobbet, dricker te och läser en stund i solen. Därefter slänger jag på mig arbetskläderna och stövlar ut i trädgården.

Jag ligger alltid två steg efter. Jag beklagar mig lite i telefon till H, som undrar förvånat om det finns något kvar att göra  så här års. Hmm… jo det finns ju det, speciellt som september blivit en sommarmånad. Gräset växer så det knakar. Blommor ska flyttas runt i rabatterna, de amerikanska blåbären och äpplena ska skördas. Grushögen måste flyttas. De lite slokande sommarblommorna i krukorna bytas ut. Pumpaplantan och squashplantan måste få ny näring. Den nyplanterade riddareporren behöver vattnas. Så borde jag ta tag i den trasig dammduken och fixa med dammen. Fröinsamling… Magnoliaträdet släpper sina kottar, plock, plock, rabatterna rensas.

Hmmm, älskar när gräset är nyklippt och rabatterna nyrensade. Då smyger jag runt i trädgården, luktar på min Louise Odier som ännu blommar, plockar ett blåbär, sätter mig på trappan till lillstugan och bara är…en liten stund… sen kör jag trimmern och kantbeskär mina rabatter och plockar in en bukett med krasse.

Jo, det finns att göra i en trädgård, men för det mesta ger det mig energi. Kom på idag att om jag lyssnar till Lundströms bokradio på P1 samtidigt som jag jobbar får jag ännu mer energi.

Sen vid sjutiden cyklar jag ner till havet och sänker ner mig i vattnet. Ser ut mot gattet mellan Tjörn och Dyrön, en flik öppet hav och över mig flyger ett streck med gäss. Hösten närmar sig oåterkalleligen. För varje dag blir vattnet lite kallare, men när jag kommer upp är jag en ny människa. Katharsis!

Tack solen för att du kom åter till vår västliga kust efter en till synes ovanligt molnig, regnig och blåsig sommar. Nu låter du dina strålar spridas över min trädgård och mitt Tusculum igen och jag tar tacksamt emot. Mina rosor återhämtade sig aldrig efter skyfallen, utom den underbara buskrosen jag fick av Mary och Eddie på Tomtens Krukmakeri och trädgård. http://www.tomtenskrukmakeri.se

När jag fick den var den bara en rak liten rotstump på tio centimeter och nu andra sommaren blommar den med de allra ljuvligaste doftande ljust rosalila blommor. Är det någon som vet vad denna buskros heter?

Min Louise Bugnet är en annan tålig pärla som remonterar gång på gång om jag bara klipper bort vissna blomknoppar.

Det finns mycket att glädjas åt i min trädgård. Sommaren har varit ovanligt rik på bär. Björnbären är inget undantag. Jag plockade in en omgång och nu finns det lika mycket till på buskarna. Jag gjorde några burkar sylt och frös in resten. Det känns rikt att ha frysen fylld av blåbär, smultron och björnbär att ta fram och mumsa på när sommaren sedan länge är förbi.

”Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet”…. och ett glas vin icke att förglömma…

Så var det dags för fotokurs 2 i Botaniska trädgården. Tack Jenny Nilsson, som arrangerat två utmärkta dagar med den brittiske trädgårdsfotografen Philip Smith. Den första dagen som gick av stapeln i maj handlade om makrofotografering.

Idag handlade det om komposition; likväl som man komponerar en måltid eller en blomsterrabatt skulle vi idag komponera bilder; tänka på ” det gyllene snittet”, hur man kan göra för att få inramning till bilden, vad som är blickfånget. Vidare skulle vi tänka på ljuset, linjer och strukturer.

Vi samlades i den stora, röda tegelbyggnaden alldeles till vänster om entrén i ett avlångt rum vars väggar var täckta med trädgårdsböcker. I mitten en avlångt bord i tjockt trä och med karmstolar av ek och blomstertygsklädda dynor. Det kändes nästan som vi var ett hemligt sällskap när gardinerna drogs för och Philip började sin föreläsning om bländare, slutare, iso-nummer, om skärpedjup och olika objektiv. Jag förbannade mig själv att jag inte övat på min kamera efter förra gången, då jag insåg att jag de senaste åren bara använt automatisk inställning och glömt bort hur man använde bländare och slutare.

Glatt överraskad insåg jag dock att lite av det jag lärt mig förra gången fastnat och att startsträckan inte var lika lång den här gången. Jag bestämde mig för att fokusera på att ta bilder med olika bländare och låta kameran avgöra slutartid. Jag lärde mig också använda vissa tekniska finesser på min Lumix-kamera. Här kommer några smakprov. Väl bekomme!