mytusculum

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de ha mörknat

spegla morgonsolens lågor

Juni natt blir aldrig av

liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort på ljusa hav.

Det föll ett regn över min trädgård. Det var välbehövligt. Jag satte på mig mina gummistövlar och gick ut. Blev nästan yr i bollen av all klorofyll. Fåglarna sjunger som galningar och luften är ljum. Nu är det nästan som om allt slår ut på en gång. Iris, pingstliljor, akleja, liljekonvalj…

 

Jag satte på en närbildsfilter. Älskar att studera blommor och örter på nära håll:

” Ormbunken rister sin ringlande kropp/ slår upp sina gröna små grenar…”

 

 

Maj är min favoritmånad av många anledningar. Jag föddes i maj och  kommer ihåg hur mamma alltid sjöng ” När lillan kom till jorden, det var i maj när göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol…” Lagom till min födelsedag blommade vitsipporna i Värmland och hade jag tur kunde mamma plocka in vitsippor, några scilla och kanske en och annan liljekonvalj ( min favoritblomma) för att ställa i den lilla silvervasen på födelsedagsbrickan.

Maj är den månad då pånyttfödelsen av jorden är mest påtaglig. Allt fullkomligt exploderar i ett hav av vita körsbärsskyar, äppleblom, gullvivor, scilla, blåsippor, vitsippor, pärlhyacinter.

Nu är det som roligast att jobba i trädgården; luka jorden, finns det något vackra än en nyrensad rabatt där den svarta jorden nästan glittrar i solskenet, kanske dela några perenner, klippa ner lavendeln, sätta potatis, klippa gräsmattan, gödsla med hönsgödsel, formklippa buxbomen. 

Rabatten vid trappan har varit ett litet sorgebarn, men i år börjar den ta sig. Dubbla vitsippor inhandlade i botaniska sprider sig år från år, lammöronen likaså och julrosen har blommat fint. Snart tar pionerna vid.

Den lilla stengången är inte klar än. Måste hämta flera platta stenblock i skogsdungen. I min trädgårdslund har påsk och pingsliljor har snart blommat över. Ska sätta massor av lökar där i höst.

Underbart att se ormbunkarna sakta veckla ut sina blad, här tillsammans med någon form av ramslök, fritillarian blommar också fint.

Nyklippt lavendel doftar underbart och längst upp mot berget blommar snart iris som är blå.

Vilka dagar! Havet ligger spegelblankt och solen värmer upp våra frusna kroppar och själar. En ensam citronfjäril seglar genom trädgården. Koltrasten, talgoxen och rödhaken håller konsert. Jag sjunker ner i en av mina bekväma trädgårdsstolar och vänder ansiktet mot himlen. Hela vintern har kroppen väntat på detta, allt det varma mot vit hud. Ja, jag vet, vi behöver regn, min trädgård behöver regn, alla bönder behöver regn, men just nu njuter jag av den där gulvita skivan på himlen som gör så gott för alla människor i detta avlånga land.

Salixsläktet älskas av humlor och bin!

Jag grejar och har mig. Klipper ner allt det gamla, forslar bort, krattar, beskär. Börjar på ett litet projekt; att anlägga en stenbelagd gång. För övrigt har jag inga stora projekt i trädgården den här säsongen. Ska nog bara ta hand om det jag har för tillfället. Fast ögat scannar hela tiden av olika delar av trädgården och idéer snurrar runt i min skalle. Blir säkert några saker till innan hösten åter är här, men nu ska vi bara njuta, njuta och njuta av den spirande växtligheten och humlesurr och fågelsång.

Ett lagomt stort projekt.

Nu ska jag bara hitta platta stenar.

Ett tips för att rädda bina och humlorna: Har du inte så många blommor i din trädgård – låt bli att klippa en del av din gräsmatta och låt den bli äng istället! Naturskyddsföreningen har en kampanj på gång, kolla gärna in länken!

https://www.naturskyddsforeningen.se/radda-bina/foretag

#naturskyddsföreningen #räddabina

 

Det är bara mitten av februari, men idag öppnade sig våren på glänt; ljuset så där smärtsamt vackert vitt, talgoxens tvåstaviga sång som gör att mitt inre börjar sjunga; det är känslor av pånyttfödelse, ett uppvaknande, en vågrörelse mot ljuset, mot våren, mot hoppfullhet, mot glädje, men här finns också en mörkare ton av sorg och vemod – pappa, som den 25 januari andades in och andades ut, fridfullt och stilla. Vi var alla samlade och var med till hans sista andetag. Detta märkliga, förunderliga som kallas liv, som en dag tar slut och lilla V, i vår närhet, sex år gammal som drabbats av en hjärntumör. Obarmhärtigt och hårt slår sjukdomen till och fast jag inte är troende ber jag till någon om lilla V:s tillfrisknande.

Jag städar och putsar fönster. Cyklar till #Hartills och köper ranunkler, anemoner, kungsängsliljor och tulpaner. Finner tröst i mitt rofyllda hem omgiven av blommor. Snart spirar det i min trädgård, ännu en vår spricker ut.

 

 

 

Jag älskar julen; Dess förberedelser från och med första advent, det första ljuset som tänds och julmusiken som fyller huset –  utan Händels Messias – ingen jul. Jag går min sedvanliga promenad till platsen i skogen där jag alltid plockar mossa för att fylla mina krukor med doftande hyacinter och nyplockad mossa. I backen bakom huset finns flera enebuskar varifrån jag klipper några grenar som pryder mina utekrukor. Det sista som kommer in är förstås ”the Jewel in the Crown” – Granen. När väl lugnet lägrat sig efter själva julafton och jag går in i en lugn och avslappnad ”After Christmas mood” kan jag inte få nog av att bara sitta och döstirra in i granen.

Julen för mig är levande ljus överallt, lugn och stillhet. Långa promenader i förhoppningsvis hyfsat väder. Julen är gemenskap med nära och kära, goda böcker och filmer och julen är att få äta hur många knäck som helst!

God fortsättning och Gott Slut önskar jag Er alla!

Tänk att trädgårdens vackraste tid kan vara hösten; klara, kyliga morgnar, färgsprakande träd, djupblå himmel. Daggdroppstunga spindelnät och dimma över nejden. Fåglar, fjärilar och surrande humlor har dragit sig tillbaka. Sov gott tills vi ses nästa vår. Jag går sakta genom trädgården. Ger akt på nedfallna löv i  vackraste karminrött. Det är inte mycket som blommar nu, men ringblommorna står som utropstecken här och där. En och annan malva finns också kvar.

 

New Dawnrosen som brukar blomma ända in i oktober gör ett uppehåll i år. Istället är det Schneewittchen som gungar som båtar på ett hav mot den  grågröna husfasaden.

Trädgården stillnar, drar sig tillbaka, tänker; Vila varsamt under jorden. Mitt sinne gör likadant. Finner ro där jag går sakta på grusgången, över gräsmattan och stensättningen.  

Jag har nog aldrig jobbat så lite i min trädgård som i somras. Värmen och torkan gjorde att orken sinade. Vi vattnade och vattnade för att hålla blommorna i liv, ändå blev inte blomsterprakten ”ögonbedövande”. Det var för varmt och torrt helt enkelt. Men så kom augusti och vädret blev lite mer normalt. Trädgårdssinnet öppnades lite igen, energin kom tillbaka och nya trädgårdstankar tog fart.

Här kommer i iallafall lite bilder från sommaren.

Honungsrosen blommar alltid lika fint. Blev nöjd med min zinklåda där jag planterade mynta, rosmarin och oregano. Fläderblommor blev plockade och nu finns saften nedfrusen.

 

Lycka att kunna plocka in blommor från trädgården.

Dillen blev fantastisk fin i år. Här tillsammans med doftande luktärt.

Egentligen gillar jag ju inte gult och orange, men i form av ringblommor och krasse går det alldeles utmärkt.

Trädgårdslönnen har blommat fantastiskt fint i vardagsrumsfönstret. De fina små skyltarna köpte jag av en keramiker på Ven i somras.

Plötsligt upptäckte Ali att det växte tomater i odlingslådorna. Fröna måste ha tagit fart från kompostjorden jag la i lådorna. Nu i september skördar vi tomater varje dag! Lycka!

 

Natten skymmer, ljuslyktorna tar vid.

Kaprifolen doftar ljuvligt, bakom berget skymtar månen.