My Tusculum och trädgården vid sundet

Hej! och kul att du vill titta in i mitt/ vårt nya projekt: Trädgården vid Sundet!

Nu kallar jag bloggen My Tusculum och Trädgården vid Sundet.

Hösten 2020 träffade jag K. Ett år senare hade vi bestämt oss för att slå ihop våra påsar och flytta ihop. Vi dividerade fram och tillbaka var vi skulle bo. Jag hade ju mitt paradis, men även K hade sin vackra plats sedan ett år tillbaka; En sommarstuga från 60-talet i ungefär samma storlek som huset i mitt Tusculum. Min trädgård slog med hästlängder trädgården i vid sundet, men huset har en vidunderlig utsikt över vattnet. Ett hus och en trädgård kan man alltid utveckla, men att kunna se havet från huset och ha del i en liten brygga dit man promenerar på två minuter, det var saken som avgjorde det hela.

Mitt hus lades ut till försäljning och i juni 2022 gick flyttlasset. Många var de som frågade; ” Men Åsa, hur kan du sälja ditt paradis?”. Det konstiga var att det kändes helt rätt. Jag flyttade inte från något, jag flyttade till något nytt! Och inte bara till en vacker plats utan först och främst förstås till en livskamrat och kärlek. Under sommaren besökte jag platsen jag bott på och åkte förbi huset och trädgården, men det var som hela jag var bortkopplad från just den platsen. Det jag såg var bara ett hus och en trädgård, vilken som helst. Minnena har jag bevarade i mitt hjärta och i den här bloggen.

Här tänker jag lägga ut processen från hur trädgården såg ut, innan något arbete utförts, tills hur den ser ut idag 2023, sedan kommer jag fortsätta uppdatera Trädgården vid Sundet. Det finns visioner och mål som redan är färdigställa, och förstås sådana som väntar på att bli klara.

Välkommen!

Så här såg platsen framför huset ut 2019! I hörnet högst upp till höger är nu vårt odlingshörn med fyra odlingslådor, snickrade av K och målade av mig med Falu svartfärg.

2019 på sommaren byggde K ett stort förråd och snickarverkstad. Bra att ha! 🙂 Ett år senare träffades vi och så småningom, när vi bestämt oss för att flytta ihop, började planeringen av vår gemensamma trädgård. Jag tyckte att det skulle vara bra med ett plank som ramade in trädgården. Så vi började ta ner småträd och sly, samt lät fälla sex gigantiska tallar på västsidan trädgården och huset. Därefter började planket byggas.

K snickrade staket som vi sedan målade med järnvitriol. Grus beställdes och odlingslådor snickrades.

Fortsättning följer!

Trodde aldrig att jag skulle lämna mitt paradis, men som buddisten säger; ” Inget är beständigt, allt är i förändring,” och nu lämnar jag den vackra trädgården som Tina en gång påbörjade och gjorde så fin och som jag fick möjligheten att ta över 2011. I tio år har jag vårdat den ömt och njutit till fullo av magnoliaträdet, dammen, rosenrabatten, bergsrabatten, odlingsdelen, de blommande äppelträden, lunden med ormbunkar och ramslök, för att inte tala om honungsrosen, som när man ställer sig under den i mitten av juni får lyssna till den ljuvligaste sommarsymfoni av surrande bin och humlor.

Men så kom kärleken och det visade sig att kärleken också har ett hus vid havet, med magnifik utsikt över sundet mellan Tjörn och Orust. Ett hus som behöver omsorg och kärlek och en bit trädgård som ännu inte ens är en trädgård ( enligt mig ) men som K och jag nu tillsammans håller på att bygga upp.

Odlingslådor är redan på plats, ett växthus likaså. Nu ska jag gå ut och plantera en ros.

Älskade Tusculum. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag har kvar min blogg och alla bilder. Tack för att du fanns för mig dessa tio år. Nu kommer det kanske en annan blogg: Trädgården vid sundet.

Tack alla som följt och läst mina inlägg!

Plötsligt händer det – Irisblommorna slår ut och allt blir blått. En kort stund flödar Mitt Tusculum i den vackra lilablå färgen. Tillsammans med de skirt gröna ormbunkarna och den ceriseröda rhododendron Nova Zembla bilder de en färgsprakande prakt.

• 

• 

• 

• 

• 

På andra sidan, trädgårdens framsida, händer det nya saker, vad tror ni det ska bli?

• 

• 

… eller varför inte ”des tulipes en masse” eller det roliga engelska uttrycket ”tulips galore”! Det verkar vara ett tulpanår i år. Nog för att jag stoppade ner ganska många lökar i höstas, tillsammans med lite benmjöl som ska vara bra, men inte så här många!

Jag har också noga passat på när tulpanerna stack upp sina första små grönskande blad och sprayade på Trico Garden mot oönskade hungriga rådjur och harar. Det verkar ha hjälpt!

• 

Vaknade tidigt, pigg för en gångs skull. Hörde fågelsång genom fönstret. Trädgården kallade. Fint att möta solen över hustaket.

Åkte till Kärrstegens gård för några veckor sedan. Här finns ett supermysig café/restaurang och en butik fylld av prylar, lite för mycket av samma sort för min smak, men om man letar lite så kan man hitta små guldkorn. En vacker linneblus, en underskön pelargon eller sköna plädar. Dessutom säljer de snittblommor. Kunde inte låta bli att köpa några ranunklar och rosor i ljuvligt dovt rosa. Dessa blev de sista köpesnittblommorna för den här säsongen. Nu tänker jag plocka från min trädgård.

• 

• 

• 

• 

• 

Maj har gjort sitt intåg och sakta, sakta börjar maj veckla ut sitt vårlika flor. Kylan har hängt i, men till slut klarar inte knopparna att stå emot. De måste bara upp ur jorden!

• 

• 

• 

• 

Köpte en ny batteridriven gräsklippare från #Ryobi. Den är så lätt och smidig. Nu är det nästan kul att klippa gräset. Gräsmattan har fått sig en giva hönsgödsel, men det dröjer nog lite innan gräset vunnit över mossan. Men jag älskar att titta ut över min nyklippta gräsmatta och snart blommar alla tulpaner i rabatterna!

• 

• 

• 

Brrr, så kallt det varit, dag efter dag; frusna penséblad på morgonen, påskliljor likaså. Men så fort solen tittar fram så tinar de frostnupna glädjespridarna upp.

Nu är vi dock lovade lite värme. Det bådar gott för helgens trädgårdsarbete. Har inte alls känt för att sätta igång, men om värmen kommer då tinar nog trädgårdssjälen upp också.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

I år blev det ett annat slags påskris. Jag plockade in en gren från trollhasseln.

• 

• 

• 

• 

Nu längtar jag efter att trädgården vaknar till liv. Har lite planer på gång, kanske ett växthus, en ny rabatt med dahlior.

…men det var kallt, allt var åter fruset, isen på dammen hade lagt sig igen. De milda vindarna som dragit in hade vänt. Nordan ända uppe i från Harads svepte ner över kusten. Allt som omfamnat mig för bara en vecka sedan hade vänt mig ryggen. Trädgårdsarbetet fick vänta. Jag vände på klacken och gick in igen. In till mina anemoner, franska tulpaner, pärlhyacinter och ranunklar.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

November är verkligen inte en favoritmånad, förlåt alla novemberälskare, men för en ”höstgråterska” brukar inte denna månad innebära några större ljuspunkter. Även denna gång inledde november genom att visa sitt sanna jag; kuling, styv kuling, storm i vindbyarna, regn på snedden, regn på raken, regn, regn och åter regn och moln tunga så det knappast gick att andas, men så plötsligt så skärpte den elfte månaden till sig. Temperaturen hade sjunkit till minusgrader under natten, när jag drog upp rullgardinen flödade solen in genom fönstret, intog hela huset och ett frostigt landskap hade landat i min trädgård. På med kläderna och ut i allt det vackra!

Tack november, allt är förlåtet!

Sen blev det morgonpromenad vid havet, ” min” förlängda trädgård. Så tacksam att jag har allt detta i min närhet. Havet var inte fientligt, utan mjukt, stilla och välkomnade mig när jag sänkte ner mig under ytan.