mytusculum

Så kom julen. Den gör ju alltid det. Förr eller senare. Efter förberedelser under en månads tid. Först ska utekrukorna göras i ordning i början av december. Tallris och lite enris fyller krukor. Granris läggs vid entréerna. Lyktorna fylls med röda blockljus. Äppelträdet och trollhasseln dekoreras med ljusslingor, så också de små buxbomsbuskarna vid trappan.

Jag går min lilla promenad genom skogen och plockar mossa till mina blomsterarrangemang och adventsljusstake.

Det finns något tillfredsställande med rutiner och ritualer. Årshjulet rullar på och så länge vi lever, vi med det. Det finns så djupt inrotat i de flesta av oss att vi bara gör det utan att egentligen reflektera över det.

Och vi tänder ljus. Hos mig brinner det säkert tio ljus varje kväll; jag tror vi människor här i norden behöver alla elektriska och levande ljus vi kan få.

Den senaste månaderna har varit ovanligt solfattiga. Desto lyckligare blir man när solen lyser in i sitt hus.

Så kommer så julafton. Allt är klart, julgranen klädd, maten färdiglagad. Bara att vänta på julaftonsfirarna. I år är vi inte så många som vi brukar. Hemma hos mor och far var vi alltid över 20 personer. Mamma spelade Nu är det jul igen på pianot, vi dansade genom rummen med tomten och julklappsutdelningen tog minst tre timmar, då den som var yngst alltid fick börja, medan alla andra tittade på, sedan gick vi laget runt.

Nu blir vi bara fem vid bordet, men det är gott så. Yngsta dottern S är i England med sin pappa, mellandottern H firar i Stockholm med sin L. Men äldste sonen J kommer med sin Y och så bonussönerna som A och M, som är så långt från sitt sammanhang i Afghanistan och Iran. De är så många där ute vars familjer är långt borta. Det är fint att de kommer, även om de inte har ”julen i blodet”, så är det ändå en högtid då människor ska komma samman och ha det gott tillsammans.

Jag önskar Er alla En Riktigt God Fortsättning på Det gamla året och snart Ett Riktigt Gott Nytt År! Ett år då jag hoppas att humanism och medmänsklighet, god ton och gemenskap är värden som kommer att vinna över hat, misstro, misstänksamhet och oro.

Det sägs att november generöst gav oss tio soltimmar här på Västkusten. Jag lyckades fånga dagen då frosten slagit ut överallt, i gräset, på vattnet, i träden. Det var andäktigt vackert, vilsamt och havet alldeles stilla.

I helgen besökte vi ett sådant mysigt ställe. Det ligger inbäddat bland böljande kullar där kossor och får betar, gammal kulturbygd och grönska. Platsen heter Stamnared och ligger två mil utanför Varberg.

Här bor Marie Emilsson och hennes familj. Hon har blomsterodlingar, öppen trädgård, kurser och B&B. #hakesgard

I söndags och måndags var det dags för ljusfest i trädgården. Vi kom alldeles i skymningen och bäddades in i det mjuka höstmörkret och ett stilla regn. Det var inte många åhhh, ohh, men gud så mysigt som undslapp besökarnas läppar. Blev väldigt inspirerad och kom hem med en ljuslykta och ett fågelbad. Hade också velat ha med en av de vackra ormbunkslyktorna, men priset var lite väl högt, så det får bli en annan gång.

Efter rundvandring i det fallande höstmörkret trakterades vi med morotssoppa och hembakat bröd.

Hösten kan vara alldeles, alldeles underbar.

Vaknade av flödande sol i hela huset. Ute låg gräsmattan frostvit. Iskristaller i hela min trädgård. Solen stiger allt högre upp, hänger som en guldkula på himlavalvet. Måste ut till allt det glittriga, kalla och till havet.

Det är nu en månad sedan min höftoperation. Under den månaden har vädret varit mig nådig. Nästan inget regn eller blåst. Bara alldeles ljuvliga, stilla dagar, hög luft, blekt solljus. Varje morgon går jag en sväng i mitt Tusculum. Jag kan inte jobba som jag vill, men finner ro att bara strosa, titta mig omkring och konstatera att trädgården också kan vara alldeles, alldeles underbar i oktober.

Vildvinet i en höstspegling av surjordsrabatten som på våren brinner i samma färg, men då av azaleor.

Ännu för några dagar sedan blommade stockrosor, Louise Odier och den bleklila klematisen.

Breddade rabatterna en smula till i somras. Har grävt ner hundra lökar som jag hoppas kommer att blomma fint i vår.

Vilka vackra septemberdagar vi har. Älskar när solen flödar in i min trädgård. Går sakta över gräsmattan, kan inte gå så fort med mina kryckor, det är ganska bra, för då måste jag ta det lugnt. Stannar och trycker näsan i en ros. Njuter av stockrosorna vars frön jag snodde från någonstans som jag nu har glömt. I år tog de sig verkligen och prytt sin plats i rabatten med råge.

I den största odlingslådan sådde jag första sommaren ringblommor och sedan dess kommer de upp ” en masse”. Jag har inte hjärta att gallra för mycket och när sommaren går mot sitt slut så har de vunnit kampen.

När sensommarvärmen kom tillbaka gjorde även fjärilarna, bina och humlorna ett återbesök. Jätteverbenan som jag planterade för första gången i år gillar de skarpt.

Tog en tur till #ulvesundshandelsträdgård strax utanför Ljungskile. Det är verkligen värt ett besök. Konstutställning, keramik, gofika, försäljning av ekogrönsaker och väldigt fina plantor. Kunde förstås inte låta bli att köpa på mig en hel del som ska planteras i höstkrukorna.

Min trädgård är en blanding av snodda frön och köpta blommor. Ett mischmasch av lite allt möjligt. Nu kommer jag inte ihåg vad dessa heter… någon som kan hjälpa mig.

Två olika stormhattar, echinacea kom jag också hem med från Ulvesunds handelsträdgård. Nu måste jag bara skydda dem mot sniglarna som äääälskar stormhatt.

Att äga en trädgård innebär att alltid ha att göra. Egentligen bör man varje kväll ta en liten vända genom trädgården för att se vad som plötsligt har växt upp, trängt upp, invaderat ställen där saker inte ska vara. Här kommer lite sommarfix jag fick gjort innan jag opererade in ny höftled och kula! Nu får trädgårdsarbetet vila en stund, tills jag kan krypa på knäna igen!

I varenda liten springa spränger ogräset upp och mycket blir det. Här rundeln innan man kommer fram till huset. Tur att jag gillar att rensa ogräs!

Klängrosen New Dawn växer så det knakar och tar över hängmattan. Björnbärsbuskarna är ett gissel, de tar sig in och upp överallt. Magnoliakottarna ramlar ner och behöver krattas ihop.

Så var det dags att bredda rabatterna igen. Allteftersom jag planterar nya blommor och plantor inser jag att jag måste göra plats för allt jag vill ha mina rabatter. Dagen innan operationen planterade jag säkert 100 olika lökar som förhoppningsvis spränger upp ur jorden till nästa vår. Det känns fint att liksom förbereda för våren redan nu!

När jag kom hem efter en vecka i Grekland hade min trädgård fullkomligt exploderat. Honungsrosen svävade över trädgården, shersminen skickade skyar av väldoftande essenser, en tung kryddig doft från kaprifolen dröjde sig kvar, pionerna, tunga och sensuella hade slagit ut och humlorna! Välkomna tillbaka finaste, finurliga, fantastiska humlor.

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de ha mörknat

spegla morgonsolens lågor

Juni natt blir aldrig av

liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort på ljusa hav.