My Tusculum och trädgården vid sundet

I alla fall på utsidan. Vårt sovrum och lillstugan har varit i bruk sedan i våras. Under sommaren blev vi klara med panelen på samtliga sidor av huset. Sedan vi bestämde oss för att bygga ut och lägga ny panel, nytt tak och solpaneler har vi diskuterat fram och tillbaka hur vi vill ha det. Det har inte föranlett några hetsiga diskussioner utan vi har varit väldigt överens. Kjell har verkligen stått för lejonparten av allt arbete. Han går och klurar och tänker och sedan sätter han igång. Ibland har det känts motigt, säger han, men samtidigt är det här det han gillar att göra; problemlösa, bygga, fixa och också komma med idéer förstås. Jag har stått för markservice, idéer, trädgårdsarbete samt järnvitriolstrykning av huset. Vi har också haft hjälp av två snickare under några månader, en rörmokare och två plåtslagare. Tack A och M som också kom och var behjälpliga att slänga ner de gamla tegelpannorna och köra och sprida grus till sovrumsgrunden. Supernöjda med alla som jobbat med vårt hus. Nu när står och tittar på det, från alla väderstreck är vi mycket nöjda. Kommer ni ihåg hur det såg ut innan vi började vårt gemensamma husprojekt?

Och så här såg det ut längst byggprocessen:

Och så här blev det!

Det är kul att ha ett gemensamt projekt. Nu har vi lite småfix i huset och så fortsätter vi förstås på vårt trädgårdsprojekt. En dammgrop är redan grävd!

Kärt barn har många namn. Vi har ännu inte bestämd oss för vad vi ska kalla det lilla bredvidhuset. Det började med frustuga, som i Svenska Akademins ordlista beskrivs som: ” (förr) för kvinnorna avsett hus.” K har sin verkstad och jag har min frustuga. Tänk att K bygger ett hus till mig! Vilken kärleksförklaring! Och så fint det blev. Här är det tänkt att jag ska bara kunna vara, tänka, läsa, skriva och så är det förstås en gäststuga för våra barn, barnbarn, familj och vänner.

När jag går in i det lilla fruhuset omsluts jag av en sådan lugn atmosfär. Det känns nästan andligt. Jag varvar ner, plockar ner en diktbok ur bokhyllan, läser sakta, begrundar, tittar ut genom fönstret och bara är.

Under hela 2022 framskrider arbetet av huset, ny panel, nytt tak, solpaneler, ”Åsas hus” och utbyggnad av nytt sovrum. Vi har hjälp av två duktiga snickare som med säker hand spikar panelen. Jag målar med järnvitriol och K fortsätter arbetet med sovrummet och ”Åsas hus.”

Från det att vi börjar arbetet tar det drygt ett år innan det mesta är klart. Under våren 2023 flyttar vi in i vårt sovrum med det stora fönstret med en vidunderlig utsikt över sundet. Redan från första stund tycker vi väldigt mycket om vårt sovrum. Det infinner sig en slags andaktsfull känsla så fort man stiger in i rummet, som är svår att fånga på bild.

Fortsättning följer…

Så här såg huset ut i april 2022

När jag lämnade mitt älskade Timmervik var det både huset och trädgården som låg mig varmt om hjärtat. Även om huset inte direkt var något drömhus hade jag gjort möblerat och stylat det som jag ville ha det och lagt in nytt trägolv för att passa mig. Nu skulle jag flytta in i en sommarstuga byggd i början av 60-talet med liggande brun träpanel och ett rött tegeltak som hade sett bättre dagar. Trädgården bestod på ena långsidan av en grusplan och en liten gräsmatta, på kortsidan av en gräsmatta och på framsidan mot sundet en liten gräsmatta som övergick till berg. K hade byggt en stor välkomnande terass mot sundet och utsikten, ja utsikten, var både hänförande, vilsam och vacker. Ett hus och en trädgård kan man göra om, men en utsikt, den bara finns där! Dessutom hade vi del i en brygga som låg 150 meter från huset.

Vi bestämde oss för att flytta ihop och ta oss an huset och trädgården. Vi satte oss inte ner och planerade allt från första stund, utan lät idéer växa fram allteftersom. Jag hade alltid haft en dröm att bo i ett hus målat med järnvitriol, men svart plåttak och i bästa fall klätt med solpaneler. Under våren 2022 började vår resa.

Vi ville bygga till ett sovrum, samt bygga ett kombinerat ”fruhus”, eller Åsas hus/ gäststuga.

Vi började med sovrummet.

Sedan började K med frustugan, eller Åsas hus, lillstugan eller varför inte rätt och slätt gästhuset. Det skulle i alla fall bli en kombo av en plats där våra nära och kära kan bo när de kommer på besök och så min lilla plats för bokläsning, tankar och skrivande…

Vi tog hjälp av snickare för att spika panel på tre sidor av stora huset, samt lillstugan. Två duktiga plåtslagare fanns också på plats och la på svart bandplåt på taken. Vi hade också anlitat ett företag som satte upp solpanelsceller. Vårt hus ligger i öst/västlig riktning så vi kunde ha solceller på båda sidor av huset. Först tänkte jag att det nästan var helgerån att lägga på solpanel på ett sådant fint tak, men de smälter in superbra och levererar el varje dag!

Det kom lass med virke, dörrar och fönster levererades. För ganska precis ett år sedan satte K och hans bror L ( ”gammal” snickare och lärare på bygglinjen och 76 år ung) in alla fönster. Viga och starka som få fixade de fönstren på en dag. Tack, tack, tack!

Som värst såg hela gårdsplanen ut så här:

Det får räcka för den här gången. Fortsättning följer!

Det regnar och regnar och regnar. Vid Medelhavet höga temperaturer och mycket varmt. Det brinner på många håll i världen, på andra platser översvämningar. Moder Jord mår inte bra och det oroar mig. Jag försöker göra det jag kan för att minska mitt koldioxidavtryck, men så räcker det att jag flyger till Grekland en gång och allt det andra jag gör är förgäves. Det känns inte bra i hjärtat. Jag behöver ta ett beslut – att aldrig flyga inom Europa. Har jag kommit till den punkten nu? Många av mina vänner har redan bestämt sig. De flyger inte. Det behövs ta beslut framförallt på makronivå för att få ner koldioxidutsläppen, men även alla enskilda, vi människor som utgör befolkningen på den här underbart vackra planeten vi bor på, behöver ta sitt ansvar.

När tankarna bara snurrar runt i min skalle finns det några platser och människor där jag finner själslig ro. Naturen, trädgården och barnbarnen. Dessa i kombination är oslagbar. När jag ser lille Anton och lilla Vega hjälpa mig vattna ( när det var torrt i maj och juni), eller när Anton och jag kliver runt i trädgården för att eliminera mördarsniglar; ” Farmor! Där är en! ” Klipp, där gick den mitt itu och Anton utropar; ” Bra jobbat farmor!” Den biologiska mångfalden är viktig, men vid mördarsniglar tar det stopp! Eller när Vega tar mig med till hennes äppelträd som hon fått av mig: ” Mormor, titta! Mitt äppelträd!” Jag hoppas jag sår frö efter frö; vikten av att vårda vår natur och vår jord.

Våren 2022 påbörjade vi alla projekt som skulle bli vårt gemensamma hus och trädgårdsprojekt. Ett växthus inköptes och sattes på plats, ett plank som ramade in gården likaså. K snickrade odlingslådor som jag målade med falu svartfärg. Via #hartillsträdgårdar hade jag fått tips om Lindmarks åkeri på Tjörn som sålde fin Hasselfors jord. Sagt och gjort. Vi beställde ett helt lass. Vi fyllde odlingslådorna och jösses vad det växte.

Jag har en grön A-4 bok med blanka sidor som jag använder som trädgårdsdagbok. Där gör jag små skisser över vad jag odlar var och lite annat smått och gott. I de fyra odlingslådorna tänker jag ha växelbruk, så därför är det extra viktigt att skriva ner år från år vad jag odlar, annars är det glömt!

Den 29/7 – 2022 skrev jag:

” Jag skördar tomater, gurka chili, dill, persilja, salladslök, fänkål, sallad, potatis och morötter. Jag har plockat in luktärt, ringblomma, blåklint, zinnia och krasse. Varje morgon plockar jag marockansk mynta för att göra mitt myntate. Älskar växthuset och odlingslådorna. Är så tacksam för att K fixat så bra!”

Våren 2022 var hektisk med packning och inordningställande inför flytt från Timmervik. I vår kommande gemensamma trädgård och byggprojekt hade arbetet tagit fart under april och maj månad. En dröm för mig har alltid varit att ha ett växthus. En dag när vi gick runt i den ännu icke existerande trädgården och planerade hur den skulle kunna se ut sa K plötsligt: ” Nu åker vi och köper ett växthus!”

Han är inte dum han den där K! Sagt och gjort, vi blev med växthus. Det var inte helt enkelt att sätta upp, men med K som gillar kluriga utmaningar fixade det förstås!

Vi firar att växthuset är klart! Det blev ju inte bara ett växthus utan också en plats där man kan slå sig ner, tänka en tanke, prata en stund, dricka ett glas vin eller ta en kopp te. Förutom det odlar vi tomater, gurka och chili! Odlingslådorna har K snickrat och jag har målat dem med falu svartfärg.

Hej! och kul att du vill titta in i mitt/ vårt nya projekt: Trädgården vid Sundet!

Nu kallar jag bloggen My Tusculum och Trädgården vid Sundet.

Hösten 2020 träffade jag K. Ett år senare hade vi bestämt oss för att slå ihop våra påsar och flytta ihop. Vi dividerade fram och tillbaka var vi skulle bo. Jag hade ju mitt paradis, men även K hade sin vackra plats sedan ett år tillbaka; En sommarstuga från 60-talet i ungefär samma storlek som huset i mitt Tusculum. Min trädgård slog med hästlängder trädgården i vid sundet, men huset har en vidunderlig utsikt över vattnet. Ett hus och en trädgård kan man alltid utveckla, men att kunna se havet från huset och ha del i en liten brygga dit man promenerar på två minuter, det var saken som avgjorde det hela.

Mitt hus lades ut till försäljning och i juni 2022 gick flyttlasset. Många var de som frågade; ” Men Åsa, hur kan du sälja ditt paradis?”. Det konstiga var att det kändes helt rätt. Jag flyttade inte från något, jag flyttade till något nytt! Och inte bara till en vacker plats utan först och främst förstås till en livskamrat och kärlek. Under sommaren besökte jag platsen jag bott på och åkte förbi huset och trädgården, men det var som hela jag var bortkopplad från just den platsen. Det jag såg var bara ett hus och en trädgård, vilken som helst. Minnena har jag bevarade i mitt hjärta och i den här bloggen.

Här tänker jag lägga ut processen från hur trädgården såg ut, innan något arbete utförts, tills hur den ser ut idag 2023, sedan kommer jag fortsätta uppdatera Trädgården vid Sundet. Det finns visioner och mål som redan är färdigställa, och förstås sådana som väntar på att bli klara.

Välkommen!

Så här såg platsen framför huset ut 2019! I hörnet högst upp till höger är nu vårt odlingshörn med fyra odlingslådor, snickrade av K och målade av mig med Falu svartfärg.

2019 på sommaren byggde K ett stort förråd och snickarverkstad. Bra att ha! 🙂 Ett år senare träffades vi och så småningom, när vi bestämt oss för att flytta ihop, började planeringen av vår gemensamma trädgård. Jag tyckte att det skulle vara bra med ett plank som ramade in trädgården. Så vi började ta ner småträd och sly, samt lät fälla sex gigantiska tallar på västsidan trädgården och huset. Därefter började planket byggas.

K snickrade staket som vi sedan målade med järnvitriol. Grus beställdes och odlingslådor snickrades.

Fortsättning följer!