My Tusculum och trädgården vid sundet

Så kom julen. Den gör ju alltid det. Förr eller senare. Efter förberedelser under en månads tid. Först ska utekrukorna göras i ordning i början av december. Tallris och lite enris fyller krukor. Granris läggs vid entréerna. Lyktorna fylls med röda blockljus. Äppelträdet och trollhasseln dekoreras med ljusslingor, så också de små buxbomsbuskarna vid trappan.

Jag går min lilla promenad genom skogen och plockar mossa till mina blomsterarrangemang och adventsljusstake.

Det finns något tillfredsställande med rutiner och ritualer. Årshjulet rullar på och så länge vi lever, vi med det. Det finns så djupt inrotat i de flesta av oss att vi bara gör det utan att egentligen reflektera över det.

Och vi tänder ljus. Hos mig brinner det säkert tio ljus varje kväll; jag tror vi människor här i norden behöver alla elektriska och levande ljus vi kan få.

Den senaste månaderna har varit ovanligt solfattiga. Desto lyckligare blir man när solen lyser in i sitt hus.

Så kommer så julafton. Allt är klart, julgranen klädd, maten färdiglagad. Bara att vänta på julaftonsfirarna. I år är vi inte så många som vi brukar. Hemma hos mor och far var vi alltid över 20 personer. Mamma spelade Nu är det jul igen på pianot, vi dansade genom rummen med tomten och julklappsutdelningen tog minst tre timmar, då den som var yngst alltid fick börja, medan alla andra tittade på, sedan gick vi laget runt.

Nu blir vi bara fem vid bordet, men det är gott så. Yngsta dottern S är i England med sin pappa, mellandottern H firar i Stockholm med sin L. Men äldste sonen J kommer med sin Y och så bonussönerna som A och M, som är så långt från sitt sammanhang i Afghanistan och Iran. De är så många där ute vars familjer är långt borta. Det är fint att de kommer, även om de inte har ”julen i blodet”, så är det ändå en högtid då människor ska komma samman och ha det gott tillsammans.

Jag önskar Er alla En Riktigt God Fortsättning på Det gamla året och snart Ett Riktigt Gott Nytt År! Ett år då jag hoppas att humanism och medmänsklighet, god ton och gemenskap är värden som kommer att vinna över hat, misstro, misstänksamhet och oro.

Det sägs att november generöst gav oss tio soltimmar här på Västkusten. Jag lyckades fånga dagen då frosten slagit ut överallt, i gräset, på vattnet, i träden. Det var andäktigt vackert, vilsamt och havet alldeles stilla.