Jag har fått förmånen att göra två intressanta resor i höst. En utbytesresa till Bosnien då vi var tre lärare och sex elever från Stora Högaskolan som reste iväg. I Bosnien besökte vi bl. a Sarajevo. Strax därefter reste jag och H till Istanbul. Två sagolika städer som varit influerade av både kristendom och islam. Att resa är fantastiskt, att framförallt få möta människor och nya kulturer. Men också att känna historiens vingslag, se arkitektur från olika tidsepoker och äta spännande mat och bakverk. Det starkaste minnet från Bosnien var i Srebrenica där över 8000 pojkar och män mördades av den serbiska armén 1995. Att stå på minnesplatsen tillsammans med våra bosniska kollegor från Husinoskolan i Tuzla gjorde mig djupt rörd. Den häftigaste upplevelsen i Istanbul var nog Hagia Sofia. Detta mästerverk, en bysantinsk kyrka byggd 537, som sedan när Mehmed den andre intog staden 1453 blev en moské, men som numera är ett museum. Att stå i denna magnifika byggnads mitt och se islam och kristendom omfamna varandra är stort.
ofattbar grymhet och den yttersta konsekvensen av när vi gör oss till ett vi och till ett dom Hagia Sofia eller Aya Sofia i den sammetslena natten…
Jag är oerhört tacksam att jag givits möjlighet att göra dessa resor. Jag är också oerhört tacksam att jag har ett hem att komma hem till. I Bosnien fick jag höra många berättelser om kriget och människor på flykt. Då i början av 90-talet undervisade jag också många elever som flytt och var även flyktingfadder. I Istanbul såg vi barn med små lappar i händerna; ” Help me! I’m from Syria”.
Jag är oerhört tacksam att jag kan köra upp med min bil på uppfarten, gå fram till mitt hus, stanna på trädäcket, se stjärnorna där uppe över allas vår himmel och morgonen därpå gå en runda i Mitt Tusculum…
när dagen gryr
höstlövsglöd 1
höstlövsglöd 2
och ännu i slutet av oktober blommar rosor