Vintern dök aldrig upp och solen tog långsemester. 29 dagar med regn och rusk följt av en dag sol, därefter återigen 29 dagars regn och rusk, månad efter månad. Regntunga moln tryckande mot människors axlar. Men så efter sportlovsveckan hände det något. Jag behövde inte längre ha helljuset på när jag körde till jobbet och skymtade inte lite blå himmel vid horisonten?
I lördags tittade solen fram en stund, värmde ansiktet. Jag kände trädgårdslust, arbetslust, som en myra som vaknar till liv. En smula lycka, en smula livslust, en smula arbetsglädje, en smula sol…
Jag gick runt i trädgården, upptäckte några snödroppar och se där under några torra kvistar, den vackra julrosen!
Jag kikade ner i komposten, rörde runt – där myllrade av liv! Maskarna tar inte semester utan fixar finfin jord till min trädgård! Tack kära maskar!
Min stackars lilla dammgroda har stått under vatten mest hela tiden de senaste fyra månaderna.
Kändes fint att plocka in julbelysningen, sopa lite på trädäcket, ta ner julkransen på dörren, mata fåglarna, titta runt lite i trädgården. Såg att hararna eller kanske rådjuren redan hunnit vara framme och knapra i sig späda skott av pärlhyacinterna. Tusan också! Måste ut och spruta med Trico garden!
Vintern må ha lyst med sin frånvaro, men nu är i allafall våren på väg!
My Tusculum och trädgården vid sundet 