My Tusculum och trädgården vid sundet

Det är varmt, mycket varmt på min uteplats. Som tur är har jag mitt magnoliaträd. Jag bär den bekväma blå solstolen och placerar den under trädets krona. Min svägerska Martha gjorde mig häromsistens medveten om det vackra rasslande ljud som magnolians löv gör när vinden blåser genom grenverket. Jag hade aldrig tänkt på det. Tillsammans med det lilla vindspelet blir det musik. Jag lutar mig tillbaka och läser min bok…

Bina har surrat ganska länge i min trädgård. De kom i tusental när honungsrosen var i full blom. Jag ställde mig under de utskjutande grenarna och fick höra binas Bach cantata om och om igen. Dessa underbara trädgårdens tjänare. Men fjärilarna, var hade fjärilarna tagit vägen, trädgårdens glädjespridare? Så plötsligt en dag, när värmen lagt sig över mitt Tusculum som ett varmt täcke, dök de upp. Dessa flyktiga, fladdrande fjärilar; blåvingar, citronfjärilar, nässelfjärilar, påfågelögonfjärilar.  Jag blir barnsligt glad när de virvlar omkring bland mina blommor. De är överallt. De ilar från blomma till blomma, fladdrar över gräsmattan till lavendeln, från timjansbuskarna till veronikan. Jag försökte fånga två citronfjärilar i flykten. De var så vackra mot lavendelblommorna, men de försvann lika hastigt som de kommit. En påfågelöga lät sig dock fångas på bild, liksom de strävsamma bina vars surr är som bomull runt själen.

Efter det häftiga regnandet under lång tid, slokade det mesta i min trädgård, men inte luktärterna. De blommar och bjuder på den allra sötaste doft. Plockar in i överflöd och låter doften svepa genom huset.

Kom hem efter en vecka på nordligare breddgrader. Hade varit orolig att blommorna inte skulle ha fått tillräckligt med vatten. Ack så jag bedrog mig. Det verkar mer som ihållande häll och slagregn varit den rådande väderleken under min frånvaro. Honungsrosen hänger med sina bruna ruttnande blomblad, likaså Louise Odier, Mme Plantier och Maiden’s Blush. Honungsrosen har för många blomklasar för att jag ska orka skära ner dem allesammans, däremot fick sig de övriga rosorna sig en välbehövlig trimning. Den nyplanterade alunroten, kantnepetan och veronikan i nya rabatten hade följaktligen inte vissnat, så det var ju bra. Luktärtorna hade vikit sig dubbla, men jag kunde binda upp dem igen. Trots rikligt med regn verkar det inte som mördarsniglarna varit alltför aktiva. Jag kunde också skörda en skål med jordgubbar som är otroligt söta och goda.

Bilderna är från hur trädgården såg ut för drygt en vecka sedan då honungsrosen ännu blommade och hundra och åter hundratals bin surrade omkring bland blommorna.

Mysigt att ställa sig under honungsrosen och höra binas underbara surrande och känna rosens ljuvliga doft.

Framsidan av trädgården, där den nya rabatten börjar ta form.

Vägen till lillstugan. Hoppas Louise Odier orkar blomma en gång till.

Mme Plantier doftar underbart.

Framsidan av mitt älskade Tusculum.

När det regnar fortsätter jag läsa om GÖDSEL! 🙂

Såg idag att Göteborg låg längst ned på ” sollistan” i juni med endast 32 timmar sol. Desto mera regn har vi fått, vilket varit nödvändigt efter torra maj, men nu får solen gärna sprida sina strålar över min trädgård igen. Det fina i kråksången med att ha ett hus och en trädgård är ju dock att så fort solen bestämt sig för att titta fram så är det bara att dra ut en stol på trädäcket och vända ansikten  mot himlen. Här kommer en liten trädgårdskavalkad:

Humlorna älskar fingerborgsblommorna. Hann inte fånga ändalykten på en humla den här gången.

Den afrikanska liljan övervintrade i lillstugan och blommar så vackert.

Louise Odierrosen doftar ljuvligt och i år är den högre och blommar rikligare än föregående år.

Vilken rikedom att varje morgon kunna gå ut och plocka en skål med de allra sötaste smultron att hälla över yoghurten.

Är det här en slags veronika? Den sprider sig som ogräs, men är ganska vacker.