Nu är det andra året jag möter våren och sommaren i mitt Tusculum. Jag går runt och inspekterar min trädgård. Vintern har verkligen gått hårt åt åt vissa växter. Min ena magnolia har dött, lavendeln likaså. Ljungen blickar dysterbrunt åt mig från bergsknallen. Dock ser jag att blåbärsriset återhämtar sig. Azalean som i fjol bara bar tre knoppar är i år översållad av karmosinröda blommor. Kanske är de inte riktigt karmosinröda. Kanske ni kan föreslå färgnamn på dessa magnifika blommor.
Som jag har längtat att få en hel arbetsdag i trädgården – och det fick jag idag. Min arbetsmetod är något spretig. Idag var min plan att klippa gräset och ge rosorna näring. Men då ser jag plötsligt att kullerstensättningen runt honungsrosen håller på att tas över av ogräs – sagt och gjort så börjar jag rensa som en dåre runt stenarna. Blickar sedan uppåt och ser massor av döda grenar på klätterrosen – fram med sekatören – sen håller jag på och klipper döda grenar – då jag plötsligt kommer på att krukan vid lillstugan behöver vattnas. Jag går dit och ser då att Eldslandsrabatten behöver rensas. Då ger jag mig i kast med densamma. Det kanske låter ostrukturerat, men slutresultatet blev fint och jag känner mig nöjd!
Honungsrosen fick plötsligt ljus och luft. Kullerstenssättningen finputsad.
Det stora magnoliaträdet klarade vintern och blommade lika bedårande i år.
My Tusculum och trädgården vid sundet 