My Tusculum och trädgården vid sundet

Om frasiga nyinköpta tulpaner är en rikedom och värda att känna tacksamhet över så är småfåglarna det ännu mer. I helgen hade plötsligt talgoxen och blåmesen fått sällskap av något mer rara fåglar;  Domherrarna! En herre och sex damer  – ett alldeles eget harem har han den rödbröstade herren. Steglitsan kom på  besök igen – hann dock aldrig fånga henne på bild. Hon är skygg och snabb. Och vad var det där? Små duntussar i ljus och mörkgrå dräkt och svart teckning vid huvudet. Jag letar i min fågelbok och hittar svartmesen, en av våra minsta fåglar, så bedårande! Sedan, när de andra fåglarna flugit sin kos kommer favoriten – den blyge rödhaken, med den vackra nedtonade röda bröstfärgen och de stora mörka ögonen. Jag hoppas han kommer igen, då ska jag försöka lära känna honom på riktigt!

Talgoxen och blåmesen sitter på varsin gren i magnoliaträdet, när blåmesen plötsligt bestämmer sig för att dra. Fångad i flykten!

Herr och fru domherre – så glad jag blir att de kommer till mitt Tusculum och hälsar på!

Plötsligt var granen utkastad, stjärnorna nedplockade och tomtarna undanstoppade. Dammsugaren och golvmoppen hade gjort sitt och så kunde jag försiktigt veckla ut det lila silkespappret runt de två första tulpanbuketterna från Hartills trädgårdar: Svenska tulpaner; höga, resliga, skira och alldeles, alldeles underbara, samt tre frasiga, fina papegojtulpaner.

Varje år får jag samma känsla i kroppen; en känsla av förtröstan och tillförsikt. Ord som får speciell betydelse i dessa tider då terrordåd sker över hela världen. Då människor har det svårt och lider. Min tacksamhet är väldigt stor för att jag, min familj, vänner, grannar, människor i Sverige  fortfarande har möjlighet att åtnjuta demokrati, frihet, fred. Och att jag sakta kan veckla ut det lila silkepappret och sätta tulpaner i vatten.

En kort stund fick de vackra äpplena vara ifred, sedan kom koltrastsparet och tog sig några bett. Det får de mer än gärna. Bilden med lyktan togs på julaftonskväll då ett tunt lager pudersnö lagt sig så fint över uteplatsen och gräsmattan. Sedan dess har vintern gått och gömt sig igen. Idag är det stormen ” Egon” som enligt rykten  drar över vårt land. Det är den 10 januari och 9 grader varmt. Jag spanar ut över min trädgård. Nedre delen mot lillstugan ligger delvis under vatten. Mina trädgårdsplaner ligger i vila för tillfället. Fast en och annan tanke dyker upp förstås; Vad jag ska ta tag i när dagarna blir längre och förhoppningen om att ännu en  vår och sommar så småningom kommer att få  fäste i kroppen.Tills dess, några interiörbilder av mitt älskade Tusculum. Tänk att man faktiskt kan omhulda och älska en plats så mycket. För mig är mitt Tusculum trygghet, frihet, en plats att bjuda in människor till, en plats att dra sig undan, en plats för hus och trädgårdsarbete, en plats för vila och reflektion.  

Jag sitter inne i mitt trygga hus. Ute tilltar vinden. Det ska visst bli storm. Jag tänker på nedfarten till Götatunneln i Göteborg. På bägge sidor finns en lång avsats på 50 meter. Vid en snabb blick ser man att det är flera människors sporadiska hem. Där ligger täcken, filtar och kuddar huller om buller. När jag kört förbi där har det varit dag och platsens troliga innevånare har suttit utanför ICA, Konsum eller Systembolaget med en utsträckt hand. Jag undrar om det är någon som sover där i Götatunneln i natt.

2014 är till ända. För mig personligen har det varit ett bra år, men för många har 2014 varit  hemskt och fruktansvärt.  En nära vän till mig sörjer sin son som helt oväntat tog livet av sig 28 år gammal, en kollega begravde sin enda dotter 20 år i tisdags. Syrien brinner, IS terroriserar, Ebola är ännu inte under kontroll, Sverigedemokraterna har blivit Sveriges tredje största parti. Ibland kryper det tunga så tätt intill att det är svårt att förhålla sig.

Jag sitter i mitt trygga hus och känner stor tacksamhet.

Vi lever i en globaliserad värld. Folkförflyttningar har hela tiden skett på vår jord. När de första astronauterna åkte ut i rymden såg de vår fantastiska jord, men inga gränser syntes. Gränser mellan länder har upprättats mellan människor. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har den stora ynnesten att få leva i fred och frihet i ett fantastiskt vackert land. Att som SD ställa invandrarpolitiken och flyktingströmmen som den största källan till allt ont i Sverige är att fokusera på helt fel sak. Det finns mycket att förbättra när det gäller integrationen, t ex att människor kan sko sig på att hyra ut dyra lägenheter till migrationsverket, att segregationen fått växa sig allt större. I slutändan handlar det om vilken värld DU vill leva i: En solidarisk värld, där alla människor är lika mycket värda eller en värld där du ställer folkgrupper mot varandra.

Jag kryper upp i soffan, håller den varma tekoppen mellan mina händer och tänker att 2015 får bli det år då jag mer aktivt utöver mitt fantastiska lärarjobb ska arbeta för en mer solidarisk värd.

”Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag.” Citatet är tillskrivet Martin Luther.