Min gamla trotjänare till kamera, en Lumix med Leicaobjektiv gick i graven för några veckor sedan. Idag blev jag ägare till en ny Lumix, dock utan Leicaobjektiven – och den här gången blev det en systemkamera. Genast hastade jag ut i trädgården för att prova kameran och föreviga blomsterprakten i min trädgård. Oj vad roligt det var att kunna ta bilder med olika objektiv. Det var ju nästan som på den gamla goda analoga tiden när jag hade en Olympus 1 och lärde mig att ställa in slutar och bländartid för att få bakgrunden suddig. Nu fixar det intelligenta autofokus samma sak… och herregud vilka finesser det finns på de nya kamerorna. Det kommer att ta sin tid att lära sig. Så länge är alla välkomna in i mitt Tusculum att hälsa på.
Den vita rabatten blev plötsligt rosa när Elisabeth från Bys vackra malvafrön började blomma så fint och inte har jag hjärta att rycka bort dem ur rabatten bara för att de inte är vita. 
Dill, persilja, sallad, koriander, krasse och sockerärtor växer så det knakar i mina nya fina odlingslådor. Sniglarna gör sina tappra försök som ni kan se på sidorna av lådorna – men eftersom snickare Morgan så fiffigt lade på en kant så klarar de inte av att ta sig ändå upp – ännu i allafall. Håll tummarna!
Den vita riddarsporren är nästan två meter hög, så ståtlig och alldeles, alldeles underbar.
Är det någon som vill ha dill är ni välkomna att komma och plocka. 
Ser ni den lilla graciösa humlan – fångad på bild – när den flög från blomma till blomma för att fånga nektar.
Louise Odier doftar himmelskt i den nya rabatten.
Lärde mig namnet på den här rosen förra året, men har nu glömt det. Är det någon som vet?
My Tusculum och trädgården vid sundet 
