November är verkligen inte en favoritmånad, förlåt alla novemberälskare, men för en ”höstgråterska” brukar inte denna månad innebära några större ljuspunkter. Även denna gång inledde november genom att visa sitt sanna jag; kuling, styv kuling, storm i vindbyarna, regn på snedden, regn på raken, regn, regn och åter regn och moln tunga så det knappast gick att andas, men så plötsligt så skärpte den elfte månaden till sig. Temperaturen hade sjunkit till minusgrader under natten, när jag drog upp rullgardinen flödade solen in genom fönstret, intog hela huset och ett frostigt landskap hade landat i min trädgård. På med kläderna och ut i allt det vackra!

Tack november, allt är förlåtet!

Berget i sol och frost
Dammen frusen
Allt stilla
Var sover de riktiga fjärilarna?
”Rosor i oktoberljus…” började en dikt jag skrev en gång för länge sedan. Nu får jag nog ändra till ” rosor i novemberfrost…”
Här kommer digitalis att blomma vackert i vår.
Hortensian utblommad, torkad, frusen, men vacker ändå

Sen blev det morgonpromenad vid havet, ” min” förlängda trädgård. Så tacksam att jag har allt detta i min närhet. Havet var inte fientligt, utan mjukt, stilla och välkomnade mig när jag sänkte ner mig under ytan.