My Tusculum och trädgården vid sundet

Fjärde våren är det i mitt hus och min trädgård. Fyra vårar har jag mött här och kärleken till mitt Tusculum blir bara starkare och starkare. I år har jag fått njuta av  magnolian osedvanligt länge. Det kan jag tacka den kylslagna våren för. I den blåbleka kvällen när jag kommer hem och på dagen i solsken möts jag av dessa skönheter när jag svänger runt hörnet av mitt hus och tar de tre trappstegen upp till min uteplats.

Här är gudagott att vara!

Här ligger fem små potatisar, men det är inte vilka potatisar som helst. De heter Puritan och var min farmors favoritpotatis. Min farmor Judith Karolina Andersson född 1901 gifte sig 1923 med min farfar Philip Falk. Farmor föddes i Hälsingland, var svart i håret och hade mörka bruna ögon. Det sägs att hon var ättling till de valloner som kom till Sverige i början av 1600-talet för att arbeta med järnhantering. När farmor var fem år flyttade familjen tillbaka till Värmland där min farmorsfar kom ifrån och de bosatte sig i Brattforshyttan. Hur hon träffade farfar vet jag inte, men det måste varit i Filipstad någongång vid tiden av första världskrigets slut då farmor jobbade som hembiträde åt polismästaren i staden. Sedermera bosatte de sig på en liten gård som hette Berghagen, som numera är det en integrerad del av Filipstad.

Det är från farmor jag fått mitt trädgårdsintresse. När jag tänker ¨farmor¨ dyker massor av bilder upp framför mig. Visst är det fantastiskt hur varje människa har en mängd tentakler som sticker ut  i olika riktningar och hur varje tentakel är en del av oss själva och en livlina ut till nära och kära som både finns kvar i livet, men som också är borta. När jag blundar ser jag farmor framför mig, som på grund av övervikt och reumatism har svårt att röra på sig. Hon sydde sina egna klänningar på sin Singer trampmaskin. Ofta var det storblommiga klänningar. Som en gungande båt rörde hon sig i trädgården. På morgonen tog hon den blekgula pottan med en lika blekgrön kant och vaggade ut till hallonhäcken och hällde nattens skval längs ner vid buskarnas rotsystem. Farmors hallon var fantastiska; stora, saftiga och vansinnigt goda. Bredvid det lilla äppelträdet fanns en rabatt med pärlhyacinter och bakom huset vid en liten sluttning bredde gullvivsängen ut sig. På något konstigt sätt var det alltid sol i farmor och farfars trädgård. Alltid sol på pärlhyacinterna, gullvivorna, äppelträden och hallonhäcken. På baksidan huset fanns också trädgårdslandet där hon tidigt på våren satte sina Puritan så att de skulle vara färdiga att ta upp till midsommar.

I min trädgård har jag planterat gullvivor, äppelträd och pärlhyacinter. I år har jag också satt fem små potatisar av sorten Puritan. Har jag tur kommer det att finnas färskpotatis till midsommar. Farmors ande seglar över min trädgård, hon håller nog ett vakande öga över mina fem små Puritan.

Så här såg min magnolia ut för knappt för en vecka sedan. Jag blir lika förälskad varje vår när knopparna sakta börjar leva sitt eget liv. Hela vintern sitter de där insvepta i sina mjuka ”sjalar”och gungar på  grenarna, så plötsligt någon gång i april börjar blomknopparnas innandöme leva, de växer, spänner ut sina blomblad, kräver att få titta ut, att under en kort stund få se världen där utanför. Jag tror att det är en Magnolia kobus. Vad tror du?