Jag har läst ovanligt många böcker i vinter och de flesta har varit bra böcker. Det är så lätt att hamna i händerna på social media, plötsligt är jag ute på Facebook, Instagram eller Twitter igen och känner hur jag blir fruktansvärt mediatrött. Då säger jag strängt till mig själv; Nej Åsa, nu tar du fram en bok istället. Så mycket skönare och lugnare! Att låta sig uppslukas av orden, skapa bilderna, få känslorna. Läsning liksom trädgårdsarbete är verkligen mindfulness.

Tre axplock från vinterns skörd är Jonas Hasen Khemiris Allt jag inte minns, Aris Fioretos Mary och Lotta Lundbergs Timme noll.

Jag tyckte mycket om Allt jag inte minns och Mary. Khemiri berättar en historia om Samuel som dör i en bilolycka sedd ur flera personers perspektiv. Det är känsligt  och vackert. Khemiri har en fingertoppskänslighet för språket som gör att det vibrerar.

Mary handlar om Grekland på 70-talet och ett studentuppror som slås ned. Fioretos språk är oerhört bildmässigt och jag ser varje scen starkt framför mig. Boken skulle göra sig bra som film, tror jag. När jag väl läst klart boken finns bilderna och berättelsen kvar länge i mig.

Timme noll är inte en dålig bok. Den vann Sveriges radios romanpris 2015. Boken är indelad i tre parallellberättelser, varav den ena fångar mitt intresse, medan de två andra inte riktigt gör det på samma sätt. Jag har inte läst ut den ännu och är nyfiken på huruvida de tre berättelserna kommer att knytas ihop på slutet

IMG_0259

Kråkan/Skatan vill också vara med på ett hörn.