Om frasiga nyinköpta tulpaner är en rikedom och värda att känna tacksamhet över så är småfåglarna det ännu mer. I helgen hade plötsligt talgoxen och blåmesen fått sällskap av något mer rara fåglar; Domherrarna! En herre och sex damer – ett alldeles eget harem har han den rödbröstade herren. Steglitsan kom på besök igen – hann dock aldrig fånga henne på bild. Hon är skygg och snabb. Och vad var det där? Små duntussar i ljus och mörkgrå dräkt och svart teckning vid huvudet. Jag letar i min fågelbok och hittar svartmesen, en av våra minsta fåglar, så bedårande! Sedan, när de andra fåglarna flugit sin kos kommer favoriten – den blyge rödhaken, med den vackra nedtonade röda bröstfärgen och de stora mörka ögonen. Jag hoppas han kommer igen, då ska jag försöka lära känna honom på riktigt!
Talgoxen och blåmesen sitter på varsin gren i magnoliaträdet, när blåmesen plötsligt bestämmer sig för att dra. Fångad i flykten!
Herr och fru domherre – så glad jag blir att de kommer till mitt Tusculum och hälsar på!
My Tusculum och trädgården vid sundet 
Kommentera