Soliga september, du lägger dig som bomull runt mitt hjärta. Varje eftermiddag när jag kommer hem bjuder du på innerlig tystnad, inte ett lövprassel, bara stilla mildhet, tunna molnslöjor, en höstsol som släpper sitt ljus över min trädgård. All stress rinner av mig när jag sakta går runt och begrundar, tittar, tar in allt som mitt Tusculum bjuder på denna första höstmånad.
Kommentera