Du vackra, vackra svenska sommar, med ditt ljus, guldbårdsglimrande moln, glittrande hav, susande fält och gröna ängar. Hur ska man kunna gå och lägga sig när natten aldrig faller? Ingen har beskrivit denna månads ljusa nätter så bra som Harry Martinsson i dikten juninatten.
Juninatten
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.
Nu blommar nästan allt i mitt Tusculum. Med värmen fullkomligt exploderade växtligheten. Azaleorna är redan överblommade, hägg och syrén likaså. Nu sprids doft av kaprifol och pionerna gungar som rosa båtar på ett öppet hav. Mme Plantier och Maiden Blush håller på att slå ut, de har fullkomligt tagit över den ena stora rabatten på framsidan. Honungsrosens första knoppar har öppnat sig. Daggkåpa, akvileja, fingerborgsblommor, stjärnflocka står i full prakt.


Jag går ut tidigt på morgonen för att känna daggen i gräset innan värmen tar över. Allt är stilla, bara koltrasten hörs och några humlors surrande. Tycker inte jag sett så många bin ännu i år. Vi får se hur det blir när honungsrosen slår ut. Då brukar det vimla av dem.






Kommentera