Dessa ljusa sommarnätter, där mörkrets timme aldrig infinner sig utan blir bara en rand på himlavalvet. Det gör ont i själen att behöva gå in för att få lite sömn, vill inte dra ner min rullgardin, öppnar fönstret en sista gång, hör koltrastens skymningssång.

De ljusa vallmoblommorna står som utropstecken i min trädgård och den tidiga klätterrosens doft seglar genom Mitt Tusculum. Om någon har lyckats fånga juninattens själ så är det Harry Martinsson i sin juninatt:

Nu går solen knappast ner,

bländar bara av sitt sken

Skymningsbård blir gryningstimme

varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de ha mörknat

spegla morgonsolens lågor

Juni natt blir aldrig av

liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort på ljusa hav.

Blir berusad av dessa ljuvliga dofter av den här rosen som jag inte vet vad den heter…
Allium är verkligen fin och bin och fjärilar älskar den. Ska plantera många i höst!
Ack så vacker, men så kortlivad; Irishavet! Blomningen varar nästan bara en vecka. Följde en humla som buffade sig in i blomma efter blomma. Såg all nektar och pollen som humlan samlade i små påsar på sina ben.
Aklejan är en trogen vän, så vacker i sina många färgtoner. Här den blålila varianten.
Det känns som om ormbunkarna blir högre och högre för varje år!
Naturens under; hängen i de skiraste färger, och ser ni att änden på ramslökens blommor ser ut som små gröna hjärtan!
Hit ska jag flytta mina jordgubbsplantor. Kanske att jag får plats med en kort hallonhäck också. Mmm, hallon är gott!