Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad ligger min trädgård i vintervila. Ibland under ett snötäcke, ibland insvept i dimma, ofta regnindränkt. Jag tänker inte så mycket på det, låter bara dagarna liksom gå, men när längsta månaden januari aldrig verkar ta slut längtar hela min kropp efter sol och värme, efter ljus och ljumma vårvindar.

Plötsligt en dag kommer första vårtecknet. Hos mig är det tunna, gängliga krokus i gräsmattan, snabbt följd av flera krokusbuketter här och där. Sedan kommer scillan. Jag vill ju ha en scillaäng i slänten framför huset. Det har jag ännu inte, men ska komma ihåg att gräva ner minst 50 lökar när hösten kommer. Men nu är det vår. Ja, det är vår!

 

 

Solstolen åkte fram, gödselboken likaså. Nu är gräsmattan gödslad med algomin och lite benmjöl är nedkrafsad runt lökväxterna. #TricoGarden sprayad på tulpanerna som börjat sin resa mot ljuset. Några hade redan hunnit bli mumsade på, men de flesta verkar ha klarat sig. I morgon måste de få sig ytterligare en dusch. Medlet verkar funka faktiskt.

 

P1340057

Tänk att man kan bli så lycklig över en tunn sol som letar sig in i trädgården, knappt, knappt genom molnen, men bara så där lite så det blir ett skimmer i trädgården. Det är som om allt stillnar. Jag stannar upp i arbetet, rätar på ryggen, allt är nytt och sprött. Förväntan, nytt liv, återfödelse.