Bina har surrat ganska länge i min trädgård. De kom i tusental när honungsrosen var i full blom. Jag ställde mig under de utskjutande grenarna och fick höra binas Bach cantata om och om igen. Dessa underbara trädgårdens tjänare. Men fjärilarna, var hade fjärilarna tagit vägen, trädgårdens glädjespridare? Så plötsligt en dag, när värmen lagt sig över mitt Tusculum som ett varmt täcke, dök de upp. Dessa flyktiga, fladdrande fjärilar; blåvingar, citronfjärilar, nässelfjärilar, påfågelögonfjärilar. Jag blir barnsligt glad när de virvlar omkring bland mina blommor. De är överallt. De ilar från blomma till blomma, fladdrar över gräsmattan till lavendeln, från timjansbuskarna till veronikan. Jag försökte fånga två citronfjärilar i flykten. De var så vackra mot lavendelblommorna, men de försvann lika hastigt som de kommit. En påfågelöga lät sig dock fångas på bild, liksom de strävsamma bina vars surr är som bomull runt själen.
My Tusculum och trädgården vid sundet 
Kommentera