Kom hem efter en vecka på nordligare breddgrader. Hade varit orolig att blommorna inte skulle ha fått tillräckligt med vatten. Ack så jag bedrog mig. Det verkar mer som ihållande häll och slagregn varit den rådande väderleken under min frånvaro. Honungsrosen hänger med sina bruna ruttnande blomblad, likaså Louise Odier, Mme Plantier och Maiden’s Blush. Honungsrosen har för många blomklasar för att jag ska orka skära ner dem allesammans, däremot fick sig de övriga rosorna sig en välbehövlig trimning. Den nyplanterade alunroten, kantnepetan och veronikan i nya rabatten hade följaktligen inte vissnat, så det var ju bra. Luktärtorna hade vikit sig dubbla, men jag kunde binda upp dem igen. Trots rikligt med regn verkar det inte som mördarsniglarna varit alltför aktiva. Jag kunde också skörda en skål med jordgubbar som är otroligt söta och goda.
Bilderna är från hur trädgården såg ut för drygt en vecka sedan då honungsrosen ännu blommade och hundra och åter hundratals bin surrade omkring bland blommorna.
Mysigt att ställa sig under honungsrosen och höra binas underbara surrande och känna rosens ljuvliga doft.
Framsidan av trädgården, där den nya rabatten börjar ta form.
Vägen till lillstugan. Hoppas Louise Odier orkar blomma en gång till.
Mme Plantier doftar underbart.
Framsidan av mitt älskade Tusculum.
När det regnar fortsätter jag läsa om GÖDSEL! 🙂
My Tusculum och trädgården vid sundet 
Kommentera