Såg idag att Göteborg låg längst ned på ” sollistan” i juni med endast 32 timmar sol. Desto mera regn har vi fått, vilket varit nödvändigt efter torra maj, men nu får solen gärna sprida sina strålar över min trädgård igen. Det fina i kråksången med att ha ett hus och en trädgård är ju dock att så fort solen bestämt sig för att titta fram så är det bara att dra ut en stol på trädäcket och vända ansikten mot himlen. Här kommer en liten trädgårdskavalkad:
Humlorna älskar fingerborgsblommorna. Hann inte fånga ändalykten på en humla den här gången.
Den afrikanska liljan övervintrade i lillstugan och blommar så vackert.
Louise Odierrosen doftar ljuvligt och i år är den högre och blommar rikligare än föregående år.
Vilken rikedom att varje morgon kunna gå ut och plocka en skål med de allra sötaste smultron att hälla över yoghurten.
Är det här en slags veronika? Den sprider sig som ogräs, men är ganska vacker.
My Tusculum och trädgården vid sundet 