Det är inte bara novembermörkret som tynger axlarna i dessa tider. Jag känner stark oro för den allt djupare polarisering vi ser i vårt land mellan människor. Jag känner stark oro när jag hör och läser hur SD, Avpixlat, Fria Tider för en domedagsretorik om invandring och islam och att Sverige håller på att falla samman; ord som skapar en klyfta mellan människor i vårt samhälle. I Trollhättan mördas oskyldiga invandrare av en högerextremist, i Beirut mördas 44 människor av en självmordsbombare och nu Paris…Fasansfulla händelser har skett på jorden så länge mänskligheten har funnits. Kan vi någonsin skydda oss mot detta? Och hur? Världen har krympt.. Idag lever vi i en globaliserad värld. Vi kan inte värja oss någonstans. Det är lätt att misströsta, men vi får inte ge upp. Vi måste ändå tro på att det goda ska segra. Det öppna, toleranta, demokratiska och kärleksfulla samhället mot fanatism av alla sorter. Min novemberträdgård skänker mig tröst. 
Schneewittchenrosen blommar fortfarande.
…liksom New Dawn.
Samma ros under ljuset av utebelysningen.
Dova mättade höstfärger i grådaskigt väder…
Gräsmattan fortfarande grön.
Plockade in en sista stjärnflocka i november !? 
