Så kom då värmen och plötsligt svämmade min trädgård över av fjärilar. Det fullkomligt vimlar av dem. Jag upptäckte också att fjärilsbuddlejan jag planterade i fjol verkligen hade växt och det är inte för inte den kallas fjärilsbuddleja – oj vad fjärilarna älskar den. Som mest såg jag fem stycken fjärilar på en och samma blomvippa. Det är framförallt Påfågelögefjärilarna som hälsar på i Mitt Tusculum. I Wikipedia står det så här om dessa fjärilar:
”Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna sina favoritblommor.
Fjärilen övervintrar som vuxen (imago), och kan därför ses mycket tidigt på våren. I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året.
Påfågelöga har fått sitt namn från de ögonliknande fläckar på fjärilens vingar som påminner om påfågels fläckar på fjäderdräkten.”
Jag blir så hjärtans glad åt fjärilarna, bina och humlorna. Jag la mig ner på grusgången och lyssnade på humlesurret och kikade på fjärilarna som flög ovanför mig och tänkte att så här, precis så här skulle jag kunna dö lycklig och med ett leende på läpparna.
De älskar också lavendelblommorna.
Den här heter just vitfjäril.
Nu börjar björnbären mogna vid bergsknallen.
My Tusculum och trädgården vid sundet 
Kommentera