Med åren har det blivit lättare och lättare att lämna skolan och jobbet bakom sig när sommarlovet tar sin början. Jag skjuter in stolen vid min arbetsplats, kommer hem och hänger upp skolnycklarna på en undanskymd plats och sedan är det som om stresspåslaget bara flyger sin kos och jag kommer genast in i ”semestermood”. I år har det inte varit så enkelt. Jag vet inte vad det beror på. Kanske har det att göra med att jobbet blivit alltmer komplext. Det krävs mer och mer av oss lärare; att få igenom alla elever med minst godkänt, att individualisera så att alla elever får den utmaning som de ska ha. Kanske har det att göra med att se hur mor åldras, att inte benen längre bär henne, att funktioner försvinner, att hon behöver all vår hjälp…
I år har det inte varit så lätt. En stresskänsla som kommer och går, som sitter i mellangärdet och gör att jag då och då får stanna upp och ta djupa andetag. I år behöver jag min trädgård mer än vanligt. Att stanna upp framför Louise Bugnet, ta fram sekatören och sakta klippa bort vissnade knoppar, att ligga på knä i grusgången och rycka upp små grästuvor; handen vet precis hur den ska göra, tankarna flyger fritt och jag kan bara vara här och nu. Då känner jag hur andningen bromsar in, hur hjärnan blir klarare och själen lugnare,
Det här är inte Louise Bugnet, men väl Rhapsody in Blue. Årets första blomma.
Är det någon som är bra på pionsorter? Är det här en vanlig bondpion?
De dödliga, men ack så vackra fingerborgsblommorna sprider sig och dyker upp lite här och där i trädgården.
Citrontimjan och gräslök.
Den här serena buddan andas frid. Varje morgon gör jag yoga på trädäcket och försöker efterlikna min annorlunda ” trädgårdstomte”.
Dessa växer vid min lilla damm. Är det någon som vet vad de heter? 
En annan av mina favoriter, Stjärnflockan som växer så det knakar.
My Tusculum och trädgården vid sundet 
juli 6, 2015 at 9:44 e m
Att åren går betyder bl a att man har svårare att växla ner eller upp. Trots att jag inte har något som måste göras går jag upp varje morgon med en känsla att det är bråttom. Ackumulerad stress. Men din trädgård är i varje fall en oas. Njut av den.
juli 7, 2015 at 7:59 e m
<3!