Här ligger fem små potatisar, men det är inte vilka potatisar som helst. De heter Puritan och var min farmors favoritpotatis. Min farmor Judith Karolina Andersson född 1901 gifte sig 1923 med min farfar Philip Falk. Farmor föddes i Hälsingland, var svart i håret och hade mörka bruna ögon. Det sägs att hon var ättling till de valloner som kom till Sverige i början av 1600-talet för att arbeta med järnhantering. När farmor var fem år flyttade familjen tillbaka till Värmland där min farmorsfar kom ifrån och de bosatte sig i Brattforshyttan. Hur hon träffade farfar vet jag inte, men det måste varit i Filipstad någongång vid tiden av första världskrigets slut då farmor jobbade som hembiträde åt polismästaren i staden. Sedermera bosatte de sig på en liten gård som hette Berghagen, som numera är det en integrerad del av Filipstad.
Det är från farmor jag fått mitt trädgårdsintresse. När jag tänker ¨farmor¨ dyker massor av bilder upp framför mig. Visst är det fantastiskt hur varje människa har en mängd tentakler som sticker ut i olika riktningar och hur varje tentakel är en del av oss själva och en livlina ut till nära och kära som både finns kvar i livet, men som också är borta. När jag blundar ser jag farmor framför mig, som på grund av övervikt och reumatism har svårt att röra på sig. Hon sydde sina egna klänningar på sin Singer trampmaskin. Ofta var det storblommiga klänningar. Som en gungande båt rörde hon sig i trädgården. På morgonen tog hon den blekgula pottan med en lika blekgrön kant och vaggade ut till hallonhäcken och hällde nattens skval längs ner vid buskarnas rotsystem. Farmors hallon var fantastiska; stora, saftiga och vansinnigt goda. Bredvid det lilla äppelträdet fanns en rabatt med pärlhyacinter och bakom huset vid en liten sluttning bredde gullvivsängen ut sig. På något konstigt sätt var det alltid sol i farmor och farfars trädgård. Alltid sol på pärlhyacinterna, gullvivorna, äppelträden och hallonhäcken. På baksidan huset fanns också trädgårdslandet där hon tidigt på våren satte sina Puritan så att de skulle vara färdiga att ta upp till midsommar.
I min trädgård har jag planterat gullvivor, äppelträd och pärlhyacinter. I år har jag också satt fem små potatisar av sorten Puritan. Har jag tur kommer det att finnas färskpotatis till midsommar. Farmors ande seglar över min trädgård, hon håller nog ett vakande öga över mina fem små Puritan.
My Tusculum och trädgården vid sundet 
maj 18, 2015 at 4:05 f m
Mycket kärlek i dessa rader! Skönhet också plus fysisk likhet mellan din farmor och dig och ännu mer med din dotter Sara. Kul att se!
maj 18, 2015 at 7:48 f m
Ja visst är de lika!
maj 18, 2015 at 10:25 f m
Men Åsa visst måste väl någon i er släkt gjort en släktforskning så ni vet om det finns någon vallonkoppling? Ursäkta mig men det är inte första gången som jag hör ”mörkhårig och brunögd” så det måste vara vallonblod. En vanlig missuppfattning att svenskar är blonda och blåögda, det stämde inte ens förr i världen! 🙂
För övrigt finns det många smedsläkter som inte är från Vallonien, har själv ett flertal men ingen säker vallon. Smederna är roliga att forska på, det rör sig runt till skillnad från bondebefolkningen.