Vintern har gått hårt åt trädgården i år. På berget är ljungen alldeles brun, antagligen död, blåbärsriset brunt och dött, lavendeln ser ut att ha gått samma öde till mötes. Men Magnolian sviker inte. Men sina sammetslena knoppar som sträcker sig mot himlen lovar den att slå ut även i år och den sviker inte sitt löfte. Idag den 17 maj slog flera knoppar ut.
Ikväll bjöd himlen på en magisk föreställning. Klockan närmare sig halv elva och jag sitter fortfarande ute. Nu börjar de ljusa, magiska nätterna. Fåglarna sjunger fortfarande. Björkarna susar, månskäran gömmer sig bakom en björk. Magnolians blommor guppar i trädet. Jag är så glad att jag har mitt Tusculum.
My Tusculum och trädgården vid sundet 