Skolstarten har i höst varit ännu mer stressig än vanligt. De nya betygskraven, läroplanen, den formativa bedömningen och den alltmer tilltagande administrationen gör att lärarjobbet är på gränsen till att bli ett omöjligt uppdrag. Mitt stresspåslag har under fyra veckor varit mycket stor. Jag känner det som molande ångest i mellangärdet. Jag återkommer med ett inlägg om detta snart.
Efter jobbet när jag kommer hem försöker jag hitta ro genom att sakta strosa i min trädgård. En eftermiddag när jag sitter i bekväma stolen på trädäcket ser jag hur grannens katt ligger på grusgången. Stilla och rofylld. Jag blir sittandes, tittandes på den och en märklig känsla infinner sig i min kropp. Jag blir alldeles lugn. Det känns som om hjärtat slår långsammare, blodet saktar in i kurvorna och andningen nästan stannar upp. Det är en känsla jag aldrig erfarit förut. En känsla av total avspänning och välbefinnande. Vi sitter där katten och jag och tittar på varandra länge… och nu förstår jag vad forskare menar när de säger att det gör människan gott att ha en hund eller en katt. Jag får nog bli med katt i allafall. En utekatt som kan jaga mina möss, värma mina tår och dämpa min stress!
My Tusculum och trädgården vid sundet 