I skolmatsalen serveras varje dag  två olika maträtter, en kött eller fiskrätt samt ett vegetariskt alternativ. Därtill finns en fin sallad och bönbuffé. De flesta ungdomarna äter i matsalen för det mesta. Sedan finns det några som inte äter alls. Som en del av en åtgärd för dessa barn kan s.k. önskekost serveras. Det betyder att dessa elever kan önska sig några favoriträtter som serveras extra ofta just till dem.

Idag hörde jag några arbetskamrater prata negativt om  detta och tyckte att barnen är bortskämda. Mellan raderna läser jag då: ” Varför ska vissa barn få vissa fördelar? Varför ska det inte vara lika för alla? Barnen måste lära sig äta den mat som serveras.” Ja, det kan man ju tycka, men om nu inte dessa barn gör det, utan går hungriga en hel dag, eller sticker till affären och köper godis och coca-cola i stället. Är det inte då bättre att de får riktig mat som de tycker om, med  den konsekvensen att de också troligtvis kommer att prestera lite bättre i skolan.

Ska inte heller de barn som är allergiska, gluten eller laktosintoleranta få specialmat?

Innan ett barn får frågan om han eller hon vill ha önskekost har det naturligtvis försegått samtal hur det här barnets skolsituation och skolgång är. Man har sett att skolresultaten är påverkade av något och som en åtgärd av många kan barnen få önskekost. Rätt eller fel?

Jag tror inte på att lika är ”rättvist” Jag tror att ” olika” är rättvist. Kalla det dalt, men då tror jag att vissa elever behöver bli daltade med. Att de när de tänker tillbaka på skolan tänker positivt på de vuxna som lyssnade till dem, försökte sätta sig in i deras situation, som på olika sätt arbetade för att det skulle gå så bra som möjligt för dem. Naturligtvis ingår också ett ansvar hos barnet. Att faktiskt gå och äta i matsalen och att man utvärderar önskekostmatsedeln just för det här barnet efter en tid.