Våren tar verkligen tid på sig i år. Så sakta, sakta det går. Stenträdgården är lika beigegrå som för en månad sedan. Knopparna på praktmagnolian är lika tillslutna som de var i mars. Det är som våren fastnat i en tanke, blivit kvar, stillatigande, vägrar släppa taget…förvisso tycker jag om när våren tar  tid på sig så varje liten del av våren får min fulla uppmärksamhet: Tussilagons blommor, vitsippshaven, tulpanerna, den grågröna gräsmattan skimrande i morgondaggen, liljekonvaljens och gullvivornas doft. Häggen, syrenen och så plötsligt en dag, lika snabbt  som en hastigt uppslagen solfjäder, badar vi i alla sommarens färger.

Om våren i år tar tid på sig så kom döden desto snabbare. När döden kommer nära en själv blir den samtidigt både glasklar och ogreppbar. Kvällen innan pratar jag med min faster Barbro som låg inne på Falu lasarett. Hon hade problem med lungorna och hade svårt att andas. Men som vanligt låter hon som en ung skolflicka på rösten. Barbro var vital i sinnet och skärpt. Hon var vid 84 års ålder fortfarande nyfiken på livet och ville hänga med ett tag till. Hon intresserade sig för allt från sport till opera. Jag är så glad att jag ringde henne. Det blev ett avskedssamtal utan att jag visste om det. Förra sommaren besökte  Barbro och jag  Wijs trädgårdar I Ockelbo. En fantastisk trädgård i Hälsingland där Lars Krantz lyckats odla rosor i växtzon 5 som egentligen bara klarar växtzon 1.

Det var en varm sommardag. Både Barbro och jag inspirerades av de olika trädgårdsrummen. Vi fick promenera sakta för Barbro orkade inte gå  fort. Men i trädgårdar bör man strosa långsamt så det passade fint. Min favoritdel var nog studentträdgårdarna. Wiljs trädgårdar har ett samarbete med Gävle högskola. Här fanns mycket kreativitet och påhittighet. En annan höjdpunkt var att lyssna till Lars berätta om sina älskade rosor. Jag stod helt uppslukad av hans sätt att berätta; så innerligt, inlevelsefullt och med så mycket kärlek.

Idag står tio grönrosa tulpaner på mitt köksbord, bredvid ett  tänt ljus. Jag tänker på Barbro med mycket kärlek. Snart kommer våren att slå ut sina vingar.