Jag öppnar min dörr och spanar upp mot himlen. Stjärnklart och månens strålar sträcker sig ända ner till min uteplats Det är så tyst. Rödhaken sover, koltrasten och blåmesen likaså. Komposten arbetar i det tysta. Tallarna och björkarna på berget ovanför huset lutar sig mot varandra och vilar i den vindstilla natten. Jag tar två djupa andetag och memorerar himlen som finns inom mitt blickfång och lovar mig dyrt och heligt att jag ska slåss med näbbar och klor för att kunna ha kvar mitt Tusculum i Timmervik.